Igår var vi
på kliniken igen. Ägget har växt till sig bra, hela fyra mm på två dagar. Vi
fick veta att jag skulle ta sista injektionen på kvällen, vilket innebär att vi
inte behöver gå till kliniken på ungefär tvåochenhalv vecka. Jag tog som sagt
sista sprutan igår, släpp-taget-ägg-fanskap-sprutan. Och den gjorde så jävla
ont. Jag var inte riktigt beredd på det, men den var betydligt värre än hormon-injektionerna. Och större nål, typ tusen gånger större nål. Eller i alla fall tre gånger så stor och det räcker mer än väl för att man ska sitta och böla när man sticker in den i fläsket.
Det att vi med största sannolikhet missar ägglossningen känns sekundärt till att få tillbaka livet i cirkus två veckor. Att vi kan planera, jobba, umgås- utan att gå till läkaren var tredje dag. Spermierna överlever ju i hela 48 timmar med lite tur, så med ännu mera tur så kanske de lever även när ägget släpper och maken står på scen i Valencia. Nu när man tänker på det, så vore det ju bra kul att kunna säga till barnet att hen blev till när pappa var i Spanien.
Vi har också fått nya ordinationer kring att vuxenmysa, då makens krigare är av bra kvalité så skall vi utöka antalet tillfällen under ägglossningen. Alltså känner ni hur kliniskt det låter? Och då har jag inte ens nämnt det faktum att vi har ett 12-timmars schema. Så egentligen får vi inte tillbaka vårt liv förrän om några dagar, först skall det alltså frenetiskt vuxenmysas med jämna mellanrum.
Det att vi med största sannolikhet missar ägglossningen känns sekundärt till att få tillbaka livet i cirkus två veckor. Att vi kan planera, jobba, umgås- utan att gå till läkaren var tredje dag. Spermierna överlever ju i hela 48 timmar med lite tur, så med ännu mera tur så kanske de lever även när ägget släpper och maken står på scen i Valencia. Nu när man tänker på det, så vore det ju bra kul att kunna säga till barnet att hen blev till när pappa var i Spanien.
Vi har också fått nya ordinationer kring att vuxenmysa, då makens krigare är av bra kvalité så skall vi utöka antalet tillfällen under ägglossningen. Alltså känner ni hur kliniskt det låter? Och då har jag inte ens nämnt det faktum att vi har ett 12-timmars schema. Så egentligen får vi inte tillbaka vårt liv förrän om några dagar, först skall det alltså frenetiskt vuxenmysas med jämna mellanrum.
