g:a brogatan

Jag har den gatan att tacka för en hel del. Här ligger Första Bästa. Stället där jag spenderat väldigt mycket tid tillsammans med väldigt fina vänner. Där träffade jag även Andreas för första gången. Och så gamle räven. Där man spenderat nästan lika mycket tid, med samma fina vänner.

till de idioter som det berör

Det här är ett svårt inlägg att skriva. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja för att på ett så bra sätt som möjligt kunna förklara mig. Jag tror nog att vi börjar den 15 november i fjol. Det var den dagen min viktnedgång startade. Eller nej förresten, vi börjar inte alls där, vi börjar tidigare än så. När jag var 7 år blev jag skickad till en dietist, för redan då var jag överviktig. Redan då var det ett problem för min omgivning.

Jag har aldrig mått dåligt över mina extra kilon, inte heller har jag haft några kroppsliga symptom så som högt blodtryck eller ont i knäna. Däremot så blev det ett problem i och med ett besök hos läkaren som sa att jag aldrig kommer att kunna fullfölja en graviditet så länge jag är överviktig. Allt berodde på min vikt. Det var där och då som jag bestämde mig för att gå ner de nödvändiga kilona. Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle påverka mig och min omgivning.

Jag ser mig själv i spegeln varje dag vilket gör det svårt att se den fysiska skillnaden, centimetrarna som har försvunnit är inte lika uppenbara för mig som för de runt omkring mig. Jag ser istället hur min kropp har gått ifrån att vara mjuk och kurvig, till skrynklig och hängig.Att ha minskat nästan 12 storlekar i byxor och 8 storlekar i överdelar gör att det finns betydligt större utbud i butikerna, det gör också att man har en garderob med kläder man inte kan ha längre. Det gäller även att kunna dölja det som hänger, för det är fysiskt krävande att ha det i vägen. Tack gode gud för Bridget Jones-trosor och strumpbyxor som både formar och drar in på alla ledder. Att på morgonen försöka hitta något att ha på sig, som både sitter bra och får en att känna sig fin, har varit nästintill omöjligt. Många tårar och flera klädhögar senare så har jag insett att om något inte passar så slänger jag det omgående, att riva ut garderoben på golvet varje dag funkar inte.

Det som har varit mest omvälvande för mig är hur min omgivning har börjat bemöta mig på ett annorlunda sätt. Och nu pratar jag inte om folk som jag möter för första gången, utan människor som jag har en relation till sen tidigare. Varje möte börjar med en kommentar om min vikt, följt av hur fin jag har blivit. Just det, hur fin jag har blivit. Första halvåret var mest knäckande, då jag inte visste hur jag skulle hantera det och jag hamnade i en existentiell kris. Jag var exakt samma person som förut, varför är jag finare nu för? Som person har jag inte ändrat mig ett dugg, min personlighet har varken förändrats eller försvunnit tillsammans med kilona. Men ändå fick jag gång på gång höra hur fin jag blivit. Den meningen hade fått en helt annan innebörd om personerna hade tagit bort det lilla ordet ’blivit’. Hade jag 'bara' fått höra att jag är fin, hade jag kanske inte hamnat i den jävliga krisen som fått hela min självkänsla att nästintill bli obefintlig. Jag blir så fruktansvärt arg och besviken när jag tänker på hur människor jag känt i flera år, en del längre än så och några i hela mitt liv, bemöter och behandlar mig på ett sätt som jag faktiskt har förtjänat under hela tiden- men som helt plötsligt blir rättfärdigat i och med min viktnedgång. Vi pratar om kravlöst umgänge, att bli tagen mer på allvar, att bli sedd och att bli lyssnad på. Samtidigt blir jag arg på mig själv, för jag trodde att jag var starkare än att jag skulle låta mig bli påverkad av något sånt här, jag trodde att jag var mer säker på min egen person än vad jag tydligen var. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle börja ifrågasätta och tvivla på mig själv.

Jag säger ’var’ för att jag är starkare idag. Jag vet vilka som ser mig för den jag är och som inte identifierar min person med min vikt. Det svåraste har varit att förstå vilka det är och att medvetet välja bort de. För mitt välmåendes skull. Tyvärr kan man inte välja bort alla, utan måste lära sig att hantera det. Jag håller på att lära mig att uppskatta min kropp som den ser ut idag. Allt blir inte bättre för att man går ner i vikt. Jag har tappat hår. Min hy är sämre än någonsin. Jag måste äta piller for life. Min ägglossning har upphört då kroppen invändigt gått in i svält-mode och inte vill ta sig ur det. Det ironiska är att läkare sa i princip rakt ut att allt ordnar sig. Bara jag går ner i vikt.

Jag ångrar inte min viktnedgång idag. Även om jag många gånger svurit över mina tappade kilon det senaste året. Ytterligare 25 år av övervikt hade nog gjort sitt på både leder och hjärta. Men jag ångrar att jag inte har bett de människor som påpekat hur fin jag har blivit, dra åt skogen. Jag har slutat säga tack när den kommentaren kommer flygande likt en jävla örfil, för jag är inte tacksam över att känna mina höftben sticka ut. Det känns aningen... tragiskt, typ. Känslan av besvikenhet när jag inser att jag har blivit behandlad annorlunda på grund av min vikt är ibland överväldigande. Att lära sig hantera det är så jävla svårt. Jag kommer nog aldrig kunna acceptera det helt och tycker fan inte att jag ska behöva det heller.

Hade det inte varit för min blivande man, stödet från min mamma, mina brorsor, underbara vänner och min fina moster hade jag nog fortfarande varit mitt i den där krisen. Istället är jag jävligt förbannad på min omgivning som inte längre dömer mig för att jag äter en cheeseburgare och som ser mig för första gången när jag väger 40 kg mindre.

Vi har...

... med lite tur sålt lägenheten.

Definitivt besked ikväll eller imorgon.

Fortsättning följer.

försenade bilder

Julen spenderades som sagt ute på landet med mamsingen, gummifar, bröderna och svärmor. Vi har inte firat julaftons kvällen tillsammans med mamma på 19 år. Men i år var det dags och det blev nog en av de bästa jularna någonsin.

Mamma pekar gärna med hela handen. När hon skickade ner oss till matsalen med alla fat med mat på, så hade hon gjort en karta över hur de skulle stå på bordet. Hon är bra härlig hon.

Julaftons-morgon-outfit. Oroa er inte, jag bytte om framåt kvällskvisten.

Låg kvar i sängen medans Andreas tände en brasa. Det knastrade så härligt.

goder morgon.

Klockan är 06:36. Det är för övrigt en av världens bästa låtar. Har varit vaken sen strax efter fem. Ett avsnitt Mad Men, en smörgås och en kopp jul-kaffe senare är jag på väg till jobbet. Gårdagens lediga dag, årets 9e semesterdag, var välbehövlig. Milt uttryckt.

lägenhets-fanskap

Att få ett samtal på tisdagskvällen om att lägenheten ska visas på onsdagseftermiddagen klockan 15, gör att man återigen konstaterar att man är trött på att lägenheten inte är såld. Att leva stand-by liksom. Den måste bli såld snart, jag vill kunna sova gott igen. Och leva med min kära klädhög på golvet.

tisdagslyx

Tisdagslyx är när finaste vännen köpt den där chokladen, Lindt- Creme brule, som man har letat efter i flera veckor. Och att få middagen serverad när man kliver innanför dörren.

officiellt

Nu är det officiellt. Den 10 november nästa år ska vi gifta oss. Planeringen har varit igång ett tag, vi tänkte vara ute i god tid. Vi har tots allt flytt till hus och en lång resa till USA att göra innan dess också. På julafton fick våra familjer de första inbjudningarna och därmed är det officiellt.

Det blir vigsel utomhus vid vattnet. Vigselförrättare är min barndoms kompis pappa. Följt av festligheter med våra 100 närmsta familj & vänner.

Gästlistan är bra finurlig att få ihop, lokalen har endast 100 sittande platser vilket begränsar oss en del och listan har kortats ner från 126 till 99. Living on the edge?

Hursomhelst så ser vi fram emot en av de bästa dagarna i våra liv.

dan före doppardagen

Framme på landet. Sista klapparna köpta tillsammans med bröderna. Hjälpt mamma med maten. Mysfaktorn är hög, stämningen härlig. Nu tänker jag krypa i säng med den nyinköpta boken jag började läsa på tåget, som för övrigt är väldigt bra. Ja, fästmannen gör mig sällskap han med. Galet skönt att lägga sig efter att ha somnat i soffan och blivit väckt av både en, två och fyra bröder. Syskonkärlek? Oh, ja.

God natt ifrån ett kallt Pelltorp.

paket

Vi har slagit in minst en miljard julklappar. Eller kanske typ 50. Men i såna här lägen är det samma sak. Att ha en väldigt stor familj gör att det är svårt att hålla antalet nere. Årets papper är rött, antingen prickigt, rutigt eller med God Jul tryckt i ett snirkligt typsnitt. Kvällens fail var att hitta det borttappade paketsnöret efter att klapparna var inslagna... Brorsorna kommer utan tvekan bli besvikna på den bristande inslagningen. Eller inte märka ett skvatt.

Jag lever fortfarande på de laddade mys-batterierna från middagen med vännerna igår. Vi är så lyckligt lottade, de är verkligen de bästaste vännerna.

television

Jag är fruktansvärt ointresserad av teknik. Jag har aldrig förstått mig på det. Men att gå in på Mediamarkt en sen tisdagskväll kan omvända vem som helst. Nu har jag förstått charmen med en stor tv. Ju större, desto bättre. Till nya huset blir det att inhandla en ny tv. Och jo, storleken har betydelse.

4 dagar före doppardagen.

Julen är typ här. Jag är stressad över lite julklappsinköp, men det ska nog ordna sig. Är det bara jag som har ett gäng bröder och alltid får rodda med julklapparna som vi går ihop om? Jag gillart. Att hitta presenter och julklappar som personen ifråga verkligen uppskattar, det är en sån himla skön känsla. Att göra någon glad.

Svårast är nog min karl. Vi är rätt bra på att köpa presenter till varandra under hela året, så man täcker liksom upp det under resterande veckor av året. Dock har jag hittat världensbästaste grej, men självklart så beställde jag den via nätet och jag är osäker på om den hinner att komma fram i tid. Crapface.

Enklast är mamsingen. Vi har gått ihop till bästaste grejen. Hon kommer att bli så glad!

Åh. Låt det bli fredag snart så att jag får sätta mig på tåget och koppla på jul-mode.

försök nr 7854

Det är min tredje kopp med ingefära och honung idag. Klockan är ett...

välinvesterade pengar

Gå aldrig och handla med lågt blodsocker, aningen irriterad och med 17 kg snor i skallen, blandat med en rejäl dos självömkan. För då går du därifrån med en påsa fylld med choklad, chips, julmust, öl och ännu mer godis. Fyra godisbitar och jag vill inte ha mer. Jag känner ingen smak. Definitionen av 'ovärt'.

dagsrapport

Jag är så jä*la förkyld. Trycker i mig te med ingefära ett dussin gånger per dygn och försöker kurera mig. Hur kommer det sig att förkylningar alltid har så fruktansvärt dålig timing? Huskurer och piller ska tamejtusan få den här bruttan frisk snarast möjliga!

Med snoriga hälsningar,
Sjuklingen

tisdag

Ställde in en lasagne i ugnen. Tände några ljus och la mig i soffan. Bästa vännen plingar på dörren och tätt efter kommer pojkarna. Som jag hotat via sms; antingen kommer ni hem som pepparkaksgubbe och stjärngosse eller så köper ni med er lussebullar. Vi proppade i oss lasagne. Placerade oss i soffan. Och nu sitter vi här. Lussebullarna på bordet, kaffe och glögg i muggarna. Vi varvar snack och Twilight på tvn med att alla sitter och pillar med sina telefoner. Och förresten, vilket språk låter finast- svenska eller finska? Vi är väldigt oeniga i den frågan.

Fin tisdagskväll. Fina vänner. Över and ut.

elva dagar före dopparedagen

Julen närmar sig med stormsteg. Nästa fredag åker vi hem till landet för att för första gången på 19 år fira julafton med mamma. Vi tar med oss svärmor också. Det ska bli skönt och mysigt att för första gången inte flänga runt på julafton, bara äta mamsens mat och och glida runt i dubbla par raggsockor på fötterna.

'Nästa år är vi gravida på jul'. Det sa vi förra året. Tji fick vi. Det finns någon som just nu säger 'in your face motherfuckers'. Och ja, jag tappar hoppet lite mer för var dag som går.

transformers-mayhem

Dagarna går så fort. Veckorna svischar förbi. I helgen så gjorde vi inte många knop, planerade julklapps-inköp och myste med både vänner och svärmor. Och kollade på Transformers. Oh, jag är en sån sucker för Transformers. Jag blir som ett barn på julafton och vill leta reda på mina små transformers-gubbar från när jag var liten. Vem vill inte ha en egen Optimus Prime?

Dagens

Dagens låt är Sia- Breathe me.

Har man inte sett sista avsnittet av 'Six Feet Under' och gråtit sönder sig, så är det i alla fall en låt att njuta av.

är det där jag?!

För ett tag sen så blev jag fotad i en studio av en den fantastiskt duktiga Rebecka och jag blev även sminkad av underbara Julia. Båda två är suveräna på det de gör. Jag blev chockad över resultatet. Jag kände inte igen mig på merparten av bilderna. Jag vet inte hur många gånger jag sa 'Är det där jag?!' när vi valde ut guldkornen efteråt. Jag tror att det var en bra grej att göra, det hjälpte mig att känna igen mig själv, 40 kg senare.

Idag fick jag ett smakprov skickat till mig;

Brrrr.

Fryser. Som satan. Hela förbaskade tiden. Tur att jag har min prickiga filt som jag har fått av en fin kollega.

Dagens

.. skiva. Innehåller dagens låt. 'Why'.

tips är bra.

Mina fina vän på jobbet inspirerar och matar mig med bra saker. Idag fick jag följande tips;
http://mynewroots.blogspot.com/2011/11/guest-post-eat-yourself-fertile.html

måndag, kl 09:43.

Att man kan bli så glad och så ledsen, på en och samma gång. Över lite blod.

Mitt livselixir.

Heter det så? Äh, ni vet vad jag menar.