favvisklänningen...

... blev dagens outfit. Dagens agenda är ruskigt effektivt jobbande och sen besök hos fru doktor. Följt av date med miss C och lil' B. Go!

dagens

Låten jag lyssnade på varje kväll på vägen hem från sjukhuset. Och morgonen innan Farmors begravning. Vacker som få.

Sheryl Crow- I shall believe

1 år

För exakt ett år sedan så satt jag på Karolinska och höll Andreas i handen. Eller jag låg antagligen och sov i hans knä. Det var så det brukade se ut, då jag inte hade en gnutta ro i kroppen att sova hemma så tvärslocknade jag alltid när jag kom till sjukhuset. Det var för exakt ett år sen som vi började räkna ner dagarna tills han skulle få komma hem. Tji fick vi när han fick vara hemma i knappt ett dygn och sen åka tillbaka med ilfart. Jävla komplikationer.

Jag kom till hjärt-intensiven på Karolinska när de precis hade tömt hjärtsäcken på nästan en liter blod... Den där känslan inombords, när man ser människan som tar upp hela ens hjärta och som man skulle dö för, vara uppkopplad på en miljard maskiner med tillhörande slangar och elektroder. Det var då sköterskan bad mig vänta i anhörig-rummet medan de bytte bandage på killen i sängen bredvid Andreas. Det var också då som jag fullständigt tappade kontrollen. Innan dess hade jag haft min rutin med att vara på jobbet svin-tidigt, åka direkt till sjukhuset, vara hemma runt 22 och upprepa samma procedur. Det var inte jobbigt där och då, däremot så är det jävligt jobbigt här och nu. I anhörig-rummet krackelerade jag totalt och ville mest bara därifrån. Jag var livrädd för att Andreas inte skulle klara sig, att han skulle behöva opereras igen. Jag var fruktansvärt arg på Farmor som jag då tyckte hade kunnat leva några veckor till. Och mamma fick sig några dängor i tanken hon med, som lyckats pricka in att bli såpass dålig under samma period att hon inte ens kunde prata i telefon. Tre av de absolut viktigaste människorna i mitt liv, de som jag hade vänt mig till och behövt i ett sånt läge- fanns inte där. Hur i helvete gjorde jag för att klara av det? Jag förstår inte hur jag gjorde, det är fan i mig en gåta.

Idag blir jag helt tom och uttömd på energi när jag tänker på det. Jag vet inte vart jag hade varit idag om inte Andreas kirrat biffen. Jag börjar böla vid blotta tanken att vi inte hade fått uppleva det vi har idag. Det finns den som säger att jag förstör, att jag är en blodigel och inte förtjänar det goda som händer just nu. Ja, det är en människa som har såna höga tankar om mig. Och dessutom uttrycker dem. I alltför många år så har jag faktiskt tagit det till mig. Lagt ner så sjukligt mycket energi och tid på att försöka förstå vad jag gör för fel. Men jag har nu äntligen förstått att inget av det stämmer. Det är fan inget fel på mig. Och jag vet att om Farmor levt hade hon varit den första att säga det till mig.

Jag är där jag är idag för att jag har gått igenom de där guppen i livet som sätter en på prov. Och jag bagatelliserar ingen annans problem, allas problem måste sättas i perspektiv till de det berör. Punkt. Jag har insett att gräset inte är grönare på andra sidan. Man kan inte ägna livet åt att jaga 'något'. Du får fan sätta ner foten och inse att det är du själv som skapar ditt liv, det kommer inte serverat på ett fat.

jag-vill-ha

Någon som vill suprisa mig med ett par high heels? Nähä. Men om nu någon skulle ändra sig så har jag storlek 38. Och de finns på H&M.

måndag

Nio timmar på jobbet. Snooza på lil'B. Vinna bowlingmatchen. Äta fiskpinnar.

Det är en väldigt bra måndag.

dagens

Dagens klädval med stövel-fyndet för 99 riksdaler.

Mvh/ nojd_chey_86

tgi

Blivande maken är på gig. Jag myser i soffan med te, ost och kex. Och går igenom gäst-listan för tusende gången. Och botaniserar i bröllopstidningar.

Hm.

Varför betalar jag hela notan på restaurangen, bidrar till människor jag älskar och införskaffar presenter till höger och vänster, MEN... Står och tvekar i tjugo minuter samt provar kjolen två gånger innan jag köper den? Tilläggas bör att kjolen kostade 170kr på rean.

Psykologen och närmsta sötnötterna har sagt åt mig typ en triljard gånger. 'Tänk på dig själv någon gång, och innan du tänker på någon annan.' Hur fan gör man?! Det låter halvt pretto och i-landsproblem-lampar blinkar frenetiskt. Men jag fixar det inte. Det är så jävla enkelt att säga att jag klarar det galant och det är inga bekymmer. Men det går inte.

det är de jädra hormonernas fel.

Vaknade till att Kronprinsessan fött en liten Kronprinsessa. Tårarna sprutade. Helt plötsligt så kom jag på mig själv iklädd strumpor och morgonrock med ett glas juice i handen, bölandes för att någon jag aldrig ens träffat har kläckt en liten tös. Då började jag skratta, lite halvt hysteriskt faktiskt.

Ja, jag får fan skylla på hormonerna när det gäller morgonens lilla utspel...

dagens

Jag knarkar sönder Adele på kontoret. Hon är helt fantastisk. Vilken röst. Och hon är dessutom galet snygg, precis så skulle jag vilja se ut!

tisdagsnöje

Blivande maken kom hem med träramar som han knåpat ihop. Jag tog fram tygen och häftpistolen. Resultatet blev några fina tavlor. Enkelt, billigt och förbaskat snyggt.

morgonform

Jag skulle helst vilja lägga mig i ostbåge-format på tunnelbanans golv. Illamåendet är ett faktum som jag inte kan gömma mig ifrån. Blääääää.... Och så sätter det sig en äldre herre som fullkomligt osar cigarettrök bredvid mig. Crap.

Inte hulka, inte hulka, inte hulka...

veckans första dag

Måndagens timmar på jobbet genomleddes (hur böjer man det?) med alvedon i kroppen. Och drickandes litervis med ingefära-te.

Väl hemma fick jag för mig att hänga upp lampan i köket. Börjar med att koppla in strömmen.. Big no, no. När jag höll på och krångla med upphängningen fick jag mig en rejäl stöt. Aoch. Vilket bzzz. Följt av en redig hjärtklappning. Faktiskt lite läskigt. Hualigen.

Måndagen avslutades med the rondo-crew; Blivande makens gulasch och jag slängde ihop en sockerkaka varvat med några maskiner tvätt... Och kaffe i soffan.

Jag gillar livet i huset. Till och med en sketen måndag.

fragile

Eller den senaste veckan har varit lite upp och ner i huvudet. Jag lovade mig själv att inte skylla på hormonerna, men… alltså de fuckar upp mig totalt. Plus att min hy har blivit redigt dålig. Bad-hair-day har blivit bad-hair-week. Eller weeks. Plural.

Jag vill vara hemma varenda sekund, gå runt och pula lite här och där. Samtidigt som det känns som att man aldrig blir klar med uppackandet. Snart så börjar jag piffa flyttlådorna, prickiga flyttlådor, anyone?

birthday girl

Igår fyllde den här bruttan år. Hela tjugosex år. Dagen var fin och redan kvällen innan fuskade vi och hade söndagsmys med Rondo-crewet och jag fick en fantastisk klänning! Jag har spanat på den i evigheter men inte kommit mig för att köpa den, röd och vit-prickig i en 50-talsmodell. Den satt som ett smäck och födelseaftonen avslutades med sockerkaka innehållandes snickers och banan, i brist på blockchoklad. Illamåendet efteråt var en komplimang. Gårdagen var som sagt väldigt fin. Vaknade tidigt och anlände till jobbet långt innan sju. Efter jobbet unnade jag mig några serier birthday-bowlin´ och middag på hemmaplan med fina sötnötter. Över etthundrafyrtio av mina närmsta vänner på facebook gratulerade mig. Kändes helt absurt framåt kvällkvisten, känner jag ens så många personer?

Jag ser fram emot det kommande året som 26-åring. Jag tror att det kan bli ett av de bästa åren i mitt liv.

Parisertornet?

Smarrig middag i lördags, förbaskat mumsigt och jag kände mig oh la la-snygg i håret. Bilden är inte den bästa på frillan, men det var mycket volym och lockar. Kändes lite som att ha Eiffeltornet på huvudet när man är van vid en knut på skallen sex dagar i veckan. Eller som jag sa först när jag skulle beskriva det för blivande maken;
'Det känns som att jag har Parisertornet på huvudet.'
Här tittar han på mig, lägger huvudet på sne och ler...
'Eh... Du menar Eiffeltornet?'
Sen skrattade vi högt båda två.

just ja

När jag inte haft någon ägglossning och mens på länge så har jag glömt bort hur mycket vätska du samlar på dig. Jag är svullen på hela maddafakking kroppen och plufsig är ett understatement. Plus att man ser sådär lagom ihoptryckt iklädd varm jacka, stor halsduk och mössa.

lördag

På väg in till söder för att attenda en kurs i vintage hårstyling. Ska bli redigt skoj! Fick det i julklapp av blivande maken och gladare tjej på julafton var svårt att hitta. Förhoppningsvis hittar jag lite inspiration till bröllopet.

Senare ikväll ska vi besöka restaurangen som min bättre hälft har gjort via jobbet. Inte gjort som i byggt väggar, utan gjort som inredning-bord, bänkar osv. Den ligger i de lite finare kvarteren av stan och jag ser fram emot både maten och dejten med karln!

dagens

sämsta;
att fortfarande blöda som en gris. Jag behöver en vampyr. Eller en blodigel.

bästa;
att bli kissnödig i precis rätt sekund för att kunna gå på toaletten direkt efter blivande maken när toasitsen inte är iskall.

björnfitta

Hemskt namn på en superhärlig mössa. Jag och min fina moster fyndade en varsin på rean, 29 pix per mössa!

pojkrum

Trots att Andreas passerat 40 vårar så fick han ett pojkrum i huset. Han älskart.

part 1

Första behandlingen är över. Syftet var att framkalla en blödning och det kan man lugnt säga lyckades. Blöder som en gris är ett understatement, varje dag säger jag 'värsta dagen hittills', men det vänder inte och trappas ner. Igår lämnades det prover och imorse svimmade jag på toaletten. Jag mår bra men är otroligt matt i kroppen. Är tillsagd att vila, helst med stora bokstäver. Det är för en god sak. Världens finaste blivande make peppar och pillar mig i håret när vetekudden på magen inte räcker till.

på plats

Flytten gick kanon. Vilka fina människor som ställde upp och hjälpte oss, utan de hade det aldrig gått så smidigt och snabbt. Allt flöt på oförskämt smärtfritt tills sängen skulle upp till sovrummet... Vi har inte haft en tanke på att mäta om den går upp. Tji fick vi. Den gick inte upp. Alla karlar försökte trycka, vrida, vända, you name it. Efter mycket diskussioner fram och tillbaka så åkte sågen fram och spjälorna försvann. Jag var ett vrak och sa i ett svagt ögonblick att jag ångrade att vi flyttat. Det gör jag inte alls. Det är fantastiskt och vi känner oss redan hemma!

ett brev till någonstans

Hej Farmor,

Om några dagar är det exakt ett år sen du somnade in. Jag tror att jag har slutat sörja, men ibland så får jag örfilar av saknad. Stunder då jag vill prata med just dig. Jag kan känna hur hjärtat mitt går sönder en aning för att du inte hann lära känna Andreas. Denna fantastiska person som tog mig med storm. Kommer du ihåg när jag berättade att jag åkte hem samma kväll som jag träffade Andreas och väckte bror Andreas för att säga att jag träffat mannen i mitt liv? Helt galet att jag visste redan då. Han får mig att känna mig trygg i mig själv. Lugnare och mer till ro än vad jag någonsin har varit förut. Vi skrattar ihop, vi gråter ihop och vi blir starkare ihop. Farmor, han gör mig hel.

Och vi ska gifta oss i höst! Den gamla ringen som du fick när pappa föddes och som jag fick av dig för några år sen, ska bli min vigselring. Vi har även talat om att ta mormor Sonjas flicknamn som efternamn. Det är ett bröllop inspirerat av 50- och 60-talet. Min klänning kommer att påminna om den du hade på dig när du och Farfar gifte er, den har raka linjer men med en vacker siluett och trekvarts-ärmar. I sommar ska vi ge oss ut på olika loppisar och fynda bordsdekorationer och olika stämningshöjare. Det kommer bli så sjuhelsikes vackert. Och så har vi köpt hus! Vi flyttar in på söndag. Du skulle ha gillat det, det ligger nära vattnet och det finns massor av promenadstråk. Vi ska måla och tapetsera några väggar, men inget är brådskande. Igår bestämde vi att fondväggen i vardagsrummet ska bli gå i en orange ton, ungefär samma färg som snurrfåtöljen på landet.

Just ja, på landet har Andreas och Jocke schaktat bort och fixat en riktig sandstrand som du alltid pratade om. Tyvärr tog vintern och isen med sig det mesta bort, men lite ligger kvar. Vi älskar landet och pratar ofta om hur tacksamma vi är för att det finns kvar efter er. Vi har varit där ute väldigt mycket och vi påminner ofta varandra om att det var det du ville, att landet skulle vara det där stället där vi möts och umgås på , skapar nya minnen och talar om de gamla minnena som redan finns i väggarna där ute.

Andreas har köpt sig en lägenhet i Södertälje och Jocke är snart klar med sitt hus. Andreas jobbar kvar på samma ställe och Jocke började jobba direkt efter studenten. Hoffe flyttade upp till Boden i slutet av sommaren och började jobba inom det militära. På väldigt kort tid så har jag börjat se de som män istället för pojkar. De klarar sig fint och du skulle vart stolt över de. Jag är stolt över de, så jävla stolt. Du sa alltid att vi skulle ta hand om varandra, att vi ska vara glada att vi har våra syskon. Ju äldre vi blir, desto mer tror jag att vi förstår det och kniper än mer tag om varandras ryggar. Och jag vet att de saknar dig lika mycket som jag.

Förlåt för att jag aldrig sa tack när du levde. Du har format mig på så många sätt, jag hör ofta dig säga saker i mitt huvud som jag än i dag lever efter. Jag önskar att du vore här idag, det känns så egoistiskt men jag hade behövt ha dig här. Det finns saker som känns hopplösa, men som jag vet att du hade kunnat lösa.

Jag tror inte på att det finns en till värld där uppe i molnen, men jag hoppas att du är med på något sätt. Att du är med mig och brorsorna och får ta del av alla våra lyckliga stunder där du hade varit en självklar del om du fortfarande hade varit med oss.

Jag saknar dig som bara den.
/Linda