Hej Farmor,
Om några dagar är det exakt ett år sen du somnade in. Jag tror att jag har slutat sörja, men ibland så får jag örfilar av saknad. Stunder då jag vill prata med just dig. Jag kan känna hur hjärtat mitt går sönder en aning för att du inte hann lära känna Andreas. Denna fantastiska person som tog mig med storm. Kommer du ihåg när jag berättade att jag åkte hem samma kväll som jag träffade Andreas och väckte bror Andreas för att säga att jag träffat mannen i mitt liv? Helt galet att jag visste redan då. Han får mig att känna mig trygg i mig själv. Lugnare och mer till ro än vad jag någonsin har varit förut. Vi skrattar ihop, vi gråter ihop och vi blir starkare ihop. Farmor, han gör mig hel.
Och vi ska gifta oss i höst! Den gamla ringen som du fick när pappa föddes och som jag fick av dig för några år sen, ska bli min vigselring. Vi har även talat om att ta mormor Sonjas flicknamn som efternamn. Det är ett bröllop inspirerat av 50- och 60-talet. Min klänning kommer att påminna om den du hade på dig när du och Farfar gifte er, den har raka linjer men med en vacker siluett och trekvarts-ärmar. I sommar ska vi ge oss ut på olika loppisar och fynda bordsdekorationer och olika stämningshöjare. Det kommer bli så sjuhelsikes vackert. Och så har vi köpt hus! Vi flyttar in på söndag. Du skulle ha gillat det, det ligger nära vattnet och det finns massor av promenadstråk. Vi ska måla och tapetsera några väggar, men inget är brådskande. Igår bestämde vi att fondväggen i vardagsrummet ska bli gå i en orange ton, ungefär samma färg som snurrfåtöljen på landet.
Just ja, på landet har Andreas och Jocke schaktat bort och fixat en riktig sandstrand som du alltid pratade om. Tyvärr tog vintern och isen med sig det mesta bort, men lite ligger kvar. Vi älskar landet och pratar ofta om hur tacksamma vi är för att det finns kvar efter er. Vi har varit där ute väldigt mycket och vi påminner ofta varandra om att det var det du ville, att landet skulle vara det där stället där vi möts och umgås på , skapar nya minnen och talar om de gamla minnena som redan finns i väggarna där ute.
Andreas har köpt sig en lägenhet i Södertälje och Jocke är snart klar med sitt hus. Andreas jobbar kvar på samma ställe och Jocke började jobba direkt efter studenten. Hoffe flyttade upp till Boden i slutet av sommaren och började jobba inom det militära. På väldigt kort tid så har jag börjat se de som män istället för pojkar. De klarar sig fint och du skulle vart stolt över de. Jag är stolt över de, så jävla stolt. Du sa alltid att vi skulle ta hand om varandra, att vi ska vara glada att vi har våra syskon. Ju äldre vi blir, desto mer tror jag att vi förstår det och kniper än mer tag om varandras ryggar. Och jag vet att de saknar dig lika mycket som jag.
Förlåt för att jag aldrig sa tack när du levde. Du har format mig på så många sätt, jag hör ofta dig säga saker i mitt huvud som jag än i dag lever efter. Jag önskar att du vore här idag, det känns så egoistiskt men jag hade behövt ha dig här. Det finns saker som känns hopplösa, men som jag vet att du hade kunnat lösa.
Jag tror inte på att det finns en till värld där uppe i molnen, men jag hoppas att du är med på något sätt. Att du är med mig och brorsorna och får ta del av alla våra lyckliga stunder där du hade varit en självklar del om du fortfarande hade varit med oss.
Jag saknar dig som bara den.
/Linda
