fredag, februari 15

en fredag i februari


Och ännu ett besök på kliniken och ännu ett ultraljud. Finns massor av äggblåsor men inga av de har vuxit till sig. Så det är bara att fortsätta med sprutorna i några dagar till innan dosen ska höjas igen. Förutsatt att äggen inte helt plötsligt tänker ”Men va fan, jag vill ju släppa loss lite”. Men jag känner mina ägg och de är fan svårflörtade. Uppenbarligen. Jag ska tillbaka på tisdag och har då särat på benen fyra gånger på mindre än två veckor. Och jag kan garantera att det låter betydligt roligare än vad det faktiskt är.

Omgången med hormoner vi hämtade ut för drygt två veckor sen är nu slut, så vi fick snällt åka och hämta ut nya. Den här gången behövde vi bara betala 225 riksdaler. För hormonerna som egentligen kostar 3598,50 kronor. Jag får genast dåligt samvete för att vi nyttjar skattepengar som behövs på annat håll. Jag funderar seriöst på om jag kanske skulle tagit de andra hormonerna, som inte kostar lika mycket. Jag skäms nästan för att jag nu har kommit upp i summan för högkostnadsskyddet, samtidigt som jag är otroligt tacksam. För vem har drygt sjuochetthalvttusen att lägga på hormoner under ett spann på två veckor? Inte vi i alla fall.

Maken påminde mig om att vi faktiskt nyligen betalade in vinstskatten efter lägenhetsförsäljningen till Skatteverket. Och det gör att vi kan hämta ut några omgångar hormoner utan dåligt samvete. Och tydligen så innebär det att jag inte heller behöver ha dåligt samvete över att jag nyttjat landstinget genom åren och den skatten jag har betalat i 12 år har nog kanske inte räckt till för att täcka upp vad jag kostat. Men det är vad han tycker, jag tycker fortfarande att det känns lite dumt. Som att jag snyltar på något vis.