Jag är en sån ruskigt dålig fru, vän, syster, dotter och människa just nu. Men jag blir peppare hela tiden. Snart är gamla Linda tillbaka, jag lovar. Eller jag hoppas. Okej?
När jag lever i nuet så är allt så jävla bra. Men när man får en liten stund att tänka, ja då funderar man genast i banorna 'tänk om..' och så ballar huvudet ur igen. Det är för jävla tråkigt att graviditeten avbröts. Jag måste bara gå vidare, släppa det liksom. Jag är i det där stadiet att om jag ser en mage så tänker jag genast på vilken vecka vi skulle varit i och så är tankeverksamheten och ledsamhet igång. Jag måste bara komma över det. Helst igår.
Musik är förresten bästa botemedlet mot allt.
