Alltså julen är och har alltid varit väldigt viktig för mig. Det har inneburit att vi ses hela familjen och det sker inte alltför ofta under resten av året, speciellt inte nu när vi är utspridda över hela landet.
Men i år känns det på något sätt sorgset att fira jul. Det ska bli otroligt mysigt att åka till familjen på landet och fira första julen som Fru Eriksson. Samtidigt så har jag mer än någonsin förut tänkt på människor jag saknar, som jag saknar mer än någonsin. Kommer man någonsin sluta att sakna? Kommer det trappas ner? Eller kommer julen alltid göra så att man minns lite mer? Jag hoppas det, för jag vill faktiskt aldrig sluta att sakna.
