I helgen har jag gråtit över telefonen som gått bananas. Som vi förhoppningsvis fått bukt med nu i och med en uppdatering. Inte tack vare The Phonehouse där jag köpte den, där var de otrevliga och jag tror inte de kan stava till 'service', utan för att vi gav oss fan på att få ordning på´n. Jag har gråtit av stolthet över brorsan. Och jag har gråtit över hur illa behandlad andra brorsan har blivit. Jag har gråtit av glädje, att bo i det här huset med blivande maken är det bästaste.
Alltså, jag gråter rätt mycket just nu. Men det är på grund av både bra och mindre bra saker. But over-all... Lifé good. Och jag försöker lära mig att njuta av det.
