I helgen hade vi försenat födelsedagsumgänge samt inflyttningsmiddag på hemmaplan. Det blev en lång dag då familjen och släkten kom redan vid ett på dagen. Tolv timmar senare så sov jag på soffan och kort därefter gick de sista sötnötterna hemåt.
Jag är däremot jäkligt arg på mig själv som blev ledsen och låg både i lördags och dagen efter. Det är väldigt synd när människor som man bjudit först tackar ja och sen inom tidsramen av +/- en timme av utsatt tid smsar att de inte kommer. En sak om det är ’bara’ är träffas för lite umgänge med god dricka, men när man slavat och både storhandlat enorma mängder mat och sen tillagat den så blir man faktiskt väldigt ledsen. Det kanske i och för sig bara är jag som reagerar så, vad vet jag, men ledsen blev jag. Känns på något sätt lite nonchalant och aningen respektlöst. Dagen efter sprang jag på gästlistan när jag gick igenom lite papper. Alla de som inte kom står med på gästlistan. Frågan är om de kommer på bröllopet eller om jag kommer att stå där iklädd bröllopsklänningen och känna hur telefonen vibrerar bara några minuter innan, eller varför inte mitt i, vigseln? Ska man ens bemöda att skicka ut en inbjudan, beställa mat och ’ge bort’ en plats på gästlistan om man inte ens är säker på att de kommer- när de sagt att de kommer? Vi som redan har fått välja bort människor som vi faktiskt skulle vilja kom på både vigseln och festen.
Sen så insåg jag att jag ska uppskatta det som faktiskt hände i lördags; jag är så fantastiskt glad för alla våra fina vänner som kom förbi. Det var så himla trevligt och jag hade så kul hela dagen och kvällen; Mamsen och gummipapsen kom ända från landet. Jag fick massor av goda matprylar. Fyra av fem bröder dök upp. Jag fick de största vinglasen och vinflaskan jag någonsin skådat. Min moster och morbror stannade kvar hela dagen lång och kvällen ung. Och hur söt är man inte när man dagen till ära klätt sig i en fantastisk prickig skapelse? Eller i det här fallet var det nog mammans ’fel’, men jag är säker på att smulan valt prickigt ändå. Hur glad blev jag inte över att den snyggaste vattenkokarn i stan hamnade hemma i just mitt kök? Eller att min fantastiskt härliga vän hjälpte mig att göra de godaste tårtorna i stan? Hur gulliga var inte de hemmagjorda kökshanddukarna som ’skrek’ Linda? Ja, som sagt- det var en bra dag och jag kan sitta och räkna upp en miljard till saker som gjorde de nästföljande timmarna till en väldigt fin kväll.
