Det spelar ingen roll om jag jobbar eller är ledig. Ena sekunden så slår hjärtat dubbelslag och jag får koncentrera mig på att andas. Några minuter senare blir jag arg på mig själv för att jag inte känner en lycka inombords, jag känner mig otacksam som saknar något. En kort stund efter det tänker och känner jag inte alls. Det är de bästa stunderna på dagen. Och det gör mig väldigt ledsen. Sen när blev jag en person som inte vill känna något? Som inte vill prata. Som inte vill någonting alls, faktiskt.
'And a wandering eye and a heaviness in my head..'
