Ja, idag är det två år sedan jag och blivande maken träffades.
Jag har haft en urjobbig dag och lämnade inte det horisontella läget förens vid fem. Sovit, sovit och drömt mardrömmar. På nätterna lever jag tydligen om och vevar runt. Imorse ramlade jag ur sängen och slog pallet i sängbordet och rev ner en tavla. High five? Nej.
Vi tog en promenad och fick frisk luft. Vi firar ikväll med hemmagjord pizza och landstingets kalsonger i soffan. Ni vet de med kass passform, en blandning av haremsbyxor och urtvättade boxers. Vi 'lånade' de i samband med våra sjukhusvistelser, tror inte att de är saknade. Förlåt, Stockholms landsting.
Dessutom började jag blöda nu på kvällen. Så inget positivt besked den här gången heller. Och jag har ett enormt sug efter att gömma mig under täcket igen.
Men vi firar att vi har varandra. För alltid. Och genom allt.
