Ensam är stark. Eller?

Det måste vara något jävla regn-rekord. Och jag har fortfarande inga kläder att ha på mig. Rensade ut två påsar till i helgen. Under ett av mina jag-behöver-lite-tid-själv-moments. Fy tusan vad sånt är viktigt. Att få hänga lite med sig själv. Jag är galet översocial i vanliga fall, men på sistone har jag verkligen insett att jag behöver få vara lite själv. Eller bara med Andreas. Jag vill gå runt i min gamla tischa och trosor med täcket runt mig. Helst med några tända ljus och en kopp kaffe i handen. Antingen så har något slagit slint i skallen på mig eller så är det årstiden som satt griller i huvvet.