Jag vaknar och kan inte somna om. Jag vänder mig och ser Andreas ligga och snusa in sig i kunden. Han drar mig intill sig och jag känner hans andetag några centimeter ifrån mitt ansikte. Jag blundar och känner att jag fryser. Det har börjat bli kallt om nätterna nu, jag gör en mental notis om att byta täcken. Jag känner hur kudden är fuktig. Just ja, jag gick och la mig med blött hår efter gårdagens hårfärgning. Undrar hur den nya hårfärgen ser ut när håret är torrt. Jag funderar på om jag kanske ångrar mig redan. Äh, det kommer ju matcha med mina nya färgglada garderob jag ska börja införskaffa. Undrar vad mamma kommer säga om nya håret. Jag saknar mamma.
Tittar på klockan som visar 02:43. Jag måste verkligen sova. Jag funderar på att börja räkna får. Ler och inser att det är en arbetsskada det där med fåren. Mina tankar hamnar på kontoret. Svarade jag på det där mailet? Får inte glömma att korr-läsa nyhetsbrevet. Jag hör hur det börjar regna utanför sovrumsfönstret. Jag tittar på Andreas igen. Jag vill pussa honom på ögonen. Jag vet hur mycket han gillar det. Varje kväll på sjukhuset fick han en puss på varje ögonlock innan jag gick hem. Jag känner en enorm tacksamhet över att han ligger bredvid mig och andas. Min livskamrat och bäste vän. Jag känner ett virrvarr av oigenomtränglig och ren lycka tillsammans med en oerhörd sorg och oro. Blundar. Kryper tätt intill Andreas. Korvar ihop våra ben. Somnar.
Jag vaknar upp några timmar senare av alarmet. Jävlar vad jag hatar den irriterande signalen. Andreas stänger av det och lägger sig tillrätta igen. Idag snoozar vi. Med hans arm runt mig slumrar jag några minuter till. Går upp ur sängen och drar upp rullgardinen. Det är blött utomhus. Undrar hur länge det regnade inatt. Konstaterar efter några sekunder att det är fredag. Vänder mig om och ser Andreas. Jag attackerar honom med pussar i sängen och känner att den där klumpen inombords nu är mindre än under den vakna stunden några timmar tidigare. Det ordnar sig, allting kommer att ordna sig.
