Särade på benen i fredags igen. Äggblåsan var hela 21 mm. ”Det
kommer att släppa närsomhelst” säger läkaren. Följt av ”Så nu ska ni ha samlag
idag, samt varannan dag, två ytterligare gånger.”
Och så var vi där igen. Ligga efter ett schema. Jag
och maken skrattar åt det, vi driver gärna om det, för att det känns så absurt.
Klart som fan att jag vill ligga med min man, men hur mycket man än har lust
annars så trubbas den av helt av ordet ’måste’. Det är så jäkla overkligt. Om
vi blir gravida så längtar jag efter den dagen då vi kan berätta det för
barnet. ”Ja, du förstår, du blev till när vi VUXENMYSTE enligt ett schema.” Sen
efter det så kommer jag även säga åt barnet att fråga pappa vad ”fuck o´clock”
betyder. Det är nämligen makens nya uttryck. Och han är så nöjd när han säger
det. Ungefär lika nöjd som jag kommer att vara den dagen då han ska förklara
det för vårt barn. Nästa omgång med hormoner kan bli med injektioner. Ja, fucking jävla sprutor. Dagligen i ungefär 14 dagar. Jag gillar ju inte sprutor överhuvudtaget, men tydligen så kommer jag inte att må så dåligt när jag får i mig de i jämförelse med tabletterna jag äter nu. Och det är ju bra. Men sprutorna gör mig skeptisk. Känns ju rent spontant att man ska må sämre av att spruta in saker i kroppen än att svälja ett piller. Men vår läkare har ju aldrig haft fel förut. Jag fick välja själv, så jag har ungefär 2 veckor på mig att bestämma mig. Sprutor vs må skit. Det är inte ett så självklart beslut som jag önskar att det vore.
