Idag är det Farmors födelsedag. Hon skulle ha fyllt 77 år. I lördags åkte jag förbi Ängby och Bromma. Hjärtat knöt sig och hela kroppen gav ifrån sig en lång suck. Farmors gamla hemtrakter och där hon ligger begravd tillsammans med Farfar och Åsa. Jag vill på något konstigt sätt tro att hon kan se mig. Det gör att jag alltid gör mitt absolut bästa. Jag gör allt för att Farmor, var hon än befinner sig, ska känna sig stolt över mig och det arv hon lämnade efter sig. Jag saknar henne ofantligt mycket, Farfar likaså. Livet är och kommer aldrig att bli detsamma utan de. Helvete, jag blir så ledsen när jag tänker på att de inte kommer att vara där när jag gifter mig.
