rulla tungan

När jag var liten var jag så frustrerad över att inte kunna rulla tungan. Min pappa och brorsorna var naturbegåvningar, själv så kämpade med diverse miner innan jag lyckades hitta kontrollen över just den muskeln. Däremot så kan jag fladdra med näsvingarna snabbare än någon av de. Så livet är lite rättvist trots allt.

ringen

Såhär ser den ut nu. Vet inte riktigt hur den nya ringen ska se ut, men jag ska behålla pärlan på nya designen.

Åh, det känns så fint att på det här sättet kunna göra Farmor delaktig i bröllopet.

hörnan

Den går under namnet string-hörnan här hemma. Saknar dock en passande golvlampa. Utrymmet är svårt att möblera, men någonstans att läsa behöver man ju. Fast man hamnar ändå alltid med boken i sängen. Oh well, tanken är ju fin.

vårtecken på hemmaplan

pusslat ihop några bitar

Det känns bättre när man spenderar kvällen tillsammans med sin bättre hälft. Vi pratade, skrattade, han pillade mig i håret och vi pratade ännu mer. Nu har vi en plan, ett upplägg för hur vi önskar fortsätta hela processen. På måndag ska vi tillbaka till kliniken för att rådgöra med läkaren och sammanfatta hela utredningen.

Det blir i alla fall inte adoption. Det är en åldersgräns på 42 år. Så redan där sprack det för oss. Sen är det en miljard regler och riktlinjer för hur man ska vara och se ut som människa. Tatueringar är ett big no-no. Piercingar likaså. Och där sket det sig igen för oss. Hur i hela friden kan man basera en förälders kompetens på om denna har bläck på kroppen?! Fucking fördomar. Blivande maken skulle bli världens mest fantastiske pappa med eller utan sina gaddningar. Fel av mig- han kommer att bli världens bästa pappa. Har lovat att börja tänka 'när' igen för att inte kräla på botten tjugofyrasju.

tanken

För några dagar sen så tänkte jag 'NÄR vi får barn...'.

Nu tänker jag 'OM vi får barn...'.

drunkar i skuld

Det känns som att hela världen precis har rasat samman. Det är mig det är fel på. Allt för att jag inte fick rätt jävla medicin i tid i samband med en jävla njurbäckeninflammation. Jävla, jävla, jävla, jävla. Jag har svurit som en borstbindare idag och det lär bli några fler väl valda ord.

Jag pendlar mellan en enorm sorgsenhet och ren ilska.

Jag vill känna hur det växer inom mig. Hur det lilla livet knyter an. Jag vill känna det där första fladdret, då man inte är säker på om det är gaser i magen eller om det faktiskt var knodden som sa hej. Jag vill att Andreas ska få sjunga sina egenkomponerade knäppo-låtar för magen medans den växer. Jag vill... jag vill så jävla mycket. Men det räcker inte till.

Jag klandrar mig själv. Jag känner mig ensam på ett konstigt sätt. Andreas förtjänar inte att vara medpassagerare på den här resan. Han förtjänar att bli pappa. Inte att lämna prover, gå till läkaren och behöva spara ihop 40.000 riksdaler till en ivf. Jag har en underbar karl, men jag stänger honom ute på något vis. Jag tillåter honom inte att dela på allt som gör ont. Varför ska han behöva må lika dåligt om jag kan ta på mig det som gör ont? Hur kan han välja att vara tillsammans med tjejen som är paj och trasig? Hon som inte kan ge honom ett barn? Idag förstår jag inte det. Jag hatar mig själv så mycket just nu att jag för allt i världen inte kan förstå hur han kan älska mig.

När jag började knåpa ner de här raderna så var jag arg, nu är jag ledsen. Det går upp och ner i en sjuhelsikes fart. Jag hinner knappt med själv. Nu är jag förbannad igen.

nu vet vi.

Muskelavslappnande, lugnande och antibiotika. Sen var det igång. Tabletterna fick verka i en dryg halvtimme och jag var inte ett dugg nervös. Upp i gynstolen.

Och där satt jag i drygt tjugo minuter, under tiden kollade doktorn hur min livmoder såg ut och kontrollerade om äggledarna var fria. Det spolades in koksaltlösning och luft om vartannnat. Kändes som en enormt koncentrerad mensvärk varje gång hon blåste in luft. Som att någon hoppade med full kraft på buken.

Det syntes mycket tydligt på ultraljudet. Min högra sida är ur funktion.

Med en klump i halsen gick jag därifrån med känslan av att det fortfarande stod någon och hoppade på magen.

nytt PB

Ikväll spelade vi match och jag fick nytt personbästa. 210 käglor. Jag är väldans glad. Min första två-hundring! Nu är det ju faktiskt lite kul att bowla igen. Tills nästa vecka, då jag med all säkerhet är nere på 150 igen. Ett nytt personbästa firar vi med att kontrollera och spola äggledarna imorgon bitti. Nervositeten smyger sig på. Men det ska nog gå bra, visst då?

söstra mi

Min underbara kusin bor långt härifrån. Det är väldigt tråkigt, då vi inte ses så ofta. Men igår så var hon i stan och vi åt frukost, snackade och promenerade runt i affärer. Hon är som en syster för mig. Hon är intelligent, vacker, talangfull, konstnärlig och en klippa på att fotografera. Tacksam är vad jag är, otroligt tacksam för att hon alltid kommer att vara mig nära oavsett vart hon bor. För den unga damen kommer garanterat att pröva sina vingar ute i vida världen och hon kommer att ta den med storm.

de där braiga fredagarna

Igår kväll lagade vi god mat och satt länge och pratade vid middagsbordet. Youtubade massa musik. Drack 'AC/DC'-vinet. Pratade ännu mer.

Fredagskvällar är bästa kvällarna i huset. Eller alla kvällar är bästa kvällarna men fredagarna känns speciella. Man har liksom hela helgen på sig att plocka i huset. Och bara njuta järnet.

soljunkie

Promenerade i solen med blivande maken, Ms C, Lil'B och varsin kaffe. Satte oss i en liten park vid Rosenbad, med usikt över vattnet och stadshuset. Underbart!

orangebrown overload

Solen sken när jag klev utanför dörren och jag insåg när jag var redo att gå att jag var klädd i orange och brunt. Bara orange och brunt. Kan man matcha för mycket? Känner mig lite som en stopp-skylt idag faktiskt.

senil-light

Ja, idag gjorde jag det. Glömde kvar nycklarna på jobbet. Kom på det i samma sekund som jag skulle kliva på bussen för sista lilla biten hem. Crapface deluxe. Blivande maken jobbade även han över och var kvar på jobbet.

Då är man glad att man har de finaste töserna en liten bit bort. Jag fick snällt våldgästa favvis-tjejerna. Hela 32 minuter besökte jag de och fick både gnälla av mig och snufsa på lil'B. Dagens bästa halvtimme!

pollenallergi

Det är ett djävulens påfund. Ögonen rinner som att jag konstant gråter. Vilket jag inte gör. Har handlat nässpray och ögondroppar för en miljard kronor. Åtminstone känns det så, såhär tre dagar innan lön.

hantverkare

Är det bara jag som inte tycker om att vara hemma själv när hantverkarna håller på och bygger? Det börjar dock bli jobbigt att gå hemifrån senast halv sju varje morgon och inte 'få' komma hem före halv sju varje kväll. Får i och för sig mycket gjort på jobbet. Men ändå...

ändrade planer

Det blir inget ingrepp på fredag. Det blir tidigt på tisdag morgon istället.

Jaha. Som sagt, man kan inte riktigt planera tillvaron just nu. Läkarbesöken kan byta tider från en dag til en annan- allt beroende på min kropp. Och den är ju lite som den är just nu.

Hoppas att kroppen är redo på tisdag och att äggledarna är i bra skick. Att det är öppet vatten. Att passagen är fri. Att vägen är framkomlig. Ja, ni vet.

den snirkliga vägen vi traskar på

Lämna prover på specifika dagar. Äta piller. Blöda som satan. Ha mensvärken from hell. Känna sig helt konstig i kroppen. Äta piller igen. Blöda ännu mer. Ha än mer mensvärk from hell.

Nu kanske äggledarna ska spolas på fredag. För att se så att det är fri motorväg så att säga. Jag såg typ en toaborste som rensar ett rör. Bättre hälften och Pinglan var mer inne på högtryckstvätt-varianten. I verkligeheten är det en undersökningen som ska vara helt smärtfri för de flesta. Men det gör ont när de spolar och äggledarna inte är fria. Såatte... Det kan göra ont. Det kan också vara så att det inte gör ont alls. Fast för att få göra undersökningen så måste jag ha slutat blöda och det vet jag inte ännu om jag kommer att göra. Just nu ser det mörkt ut, det har inte trappats ner alls. Kruxet är att den undersökningen ska göras dag 8-10 efter att blödningen börjat… Så jag måste i princip sluta blöda nu. Annars kan jag inte göra undersökningen. Och då står vi här i samma ruta, och trampar vidare.

Ja, det här med att skaffa barn. Just nu känns det som att jag är en hamster i ett labb. Och att vi samtidigt spelar rysk roulette. Vi har ingen aning om hur det här kommer att gå. Man kan ju hoppas, man måste hoppas. Men jag vill inte hoppas för mycket. När det kändes som en miljard knivar i magen så frågade jag min bättre hälft om det var värt det. ’Oh ja’, svarade han. Och han har ju rätt, såklart, det är ju värt det om det går vägen. Igår kväll så sa jag faktiskt att jag för första gången känner att vi är på rätt väg. Att det inte är helt hopplöst. Att något är på gång liksom. Det känns väldigt fint att kunna känna det i all jävla misär inombords just nu.

en konversation på kvällskvisten

Vi satt hemma i soffan och drack kaffe. Pratade om renoveringen.

Blivande maken; 'Imorgon kommer elektrikern.'
Jag; 'Vad ska han göra?'
Blivande maken; 'Göra ett hål i taket..'
Jag; 'VA?! Men vi ska ju inte ha ett hål i taket!?'
Blivande maken; 'Eller så ska han fixa med elen?'
Jag; 'Jahaaa...'

Ibland så förstår jag honom när han säger att jag överreagerar. Men bara ibland.

glass i stora lass

När jag var liten så fick vi alltid vaniljglass med krossad choklad hemma hos farmor. Hon skar liksom isär paketet och gav oss en varsin del. Det är nostalgi och värme på hög nivå att äta glassen på det viset även idag.

vårtecken

Bandanan är på och likaså baseball-jackan. Två säkra vårtecken.

vad vi bråkar om hemma

Vaknade kvart i sex imorse. Och blev så jäkla glad när jag insåg att jag och blivande maken låg och delade på MITT täcke. Vilket innebär att han har slängt ner SITT täcke på golvet.

Jag väcker honom och han börjar som vanligt knorra om att jag alltid ska försöka sno hans täcke. Och det kanske jag gör. Vi har provat både en, två och tre täcken i sängen. Jag ska ändå ALLTID ha hans täcke. Linda 'The-täcke-tjuv'.

Hursomhelst, så informerade jag honom på ett väldigt ödmjukt sätt att det var han som låg och drog i mitt täcke. Att det var hans som låg på golvet. Då kom ursäkterna och eventuella scenarier; 'Det är du som sparkat av mig mitt täcke, lagt på mig ditt täcke och sen väckte du mig för att få mig att framstå som täck-tjuven!'

Eller så är det blivande maken som gör så på mig varje natt. Vem är det som egentligen snor den andres täcke? Mysteriet fortsätter.

orolig syster-yster

Brorsan är på NATO-övning i Norge. Idag försvann ett plan och imorgon är det lavin-varning utfärdad..

Kan inte låta bli att bli en gnutta orolig. Men vad tusan, han är med typ tusentals andra soldater. Om något mot förmodan händer så kirrar de det.

Visst då?!

maddafakkin' kökslampan

Skarva sladden, få den rakt över köksbordet, sätta i kablarna i den jä*la sockerbiten- SLADDARNA ÅKER UR... Och samma visa igen. Men den här gången stannade den skarvade sladden kvar i sockerbiten och vi (både svettiga och irriterade) kunde hänga upp lampan.

morgonmyset...

... sträckte sig ända till tunnelbanan idag då jag och blivande maken lämnade hemmet samtidigt. Däremot var det inte lika mysigt att inse att jag nog bör vaxa överläppen. Hur jag insåg det? I samband med hej då-pussen drog blivande maken med fingrarna över hårstråna som bildar två små ludna klasar på läppen. Han gosade med min mustasch. Det är inte riktigt okej att min håriga björn känner på min fjuniga mustasch. Börjar den synas? Kan man förbanna just den genen?

MÅSTE. KÖPA. VAX. PÅ. LUNCHEN.

det är så mycket mer.

Nedan finner du en bild på vad som kan tänkas vara en del av min skjorta. Vilket det också är. Men det är även en bild på världens bästa lilla kräkis. Som är ditplacerad av världens bästa lil' B. Och jag kan bada i hennes spyor utan tvekan, för även de värsta kräksen försvinner på studs när hon fyrar av sina fantastiska leenden och greppar tag om mitt finger med sina små händer. För att inte tala om när hon snackar med en och drar de värsta rövarhistorierna en 5-månaders liten fröken kan berätta.

När man haft en crappig dag på jobbet och stressen nöter på en...  då är det fantastiskt mysigt att få gurgla med lil'B och umgås med hennes fina mamma och hänga i soffan. Bästa fröken C kan rädda en från vilken depp som helst.

Att sen ta sig hem på elva minuter.. Det känns så galet lyxigt att numera ha de bästa töserna så nära!

var är peppen?

Har funderat på bröllopet en miljard gånger det senaste dygnet. Just nu känns det smått ouppnåeligt. Ska jag verkligen ha den klänningen som jag tänkt? Jag kanske borde ge mig ut och prova lite andra klänningar? Vilka dekorationer ska vi köra på? Kanske är läge att byta tema om det blri enklare? Har vi egentligen råd med 94 gäster? Hur blir det med vigseln om det regnar ute? Kommer huset bli tillräckligt mysigt när det är färdig dekorerat? Hur döljer vi de gräsliga stolarna? Blommor.. Vad fan ska jag ha för blommor?! Och så tillbaka till klänningen... Enklast är att de syr upp den som jag tänkt, men tänk om jag hittar någon som passar ännu bättre då? Crapface. Jag måste ge mig ut bland klänningarna. Kommer jag att komma i någon av de ute i butikerna?

Alltså herregud, igår kändes allt som en dans på rosor och idag vill jag typ gifta mig hemma i vardagsrummet med två vittnen. Iklädd pyjamas och käka rostade mackor efteråt. Typ.

bröllopsprepp

I lördags gjorde jag och blivande maken tillsammans med en av tärnorna och en av bästa männen en liten utflykt. Vi åkte till huset som är bokat för festen och åt lunch på den lilla delibutiken/restaurangen som med största sannolikhet ska sköta cateringen. Det var så förbenat kul och det blev med ens så otroligt verkligt. Om cirkus lite mindre än åtta månader så ska vi gifta oss. G. I. F. T. A. O. S. S. När vi spikade datum och bokade lokalen i augusti/september så kändes som en evighet kvar och nu bara försvinner månaderna en efter en.

Igår morse när jag kom ner på morgonkvisten så hade han suttit och kollat i bröllopstidningarna för att se så att vi ligger bra till enligt alla de där check-listorna och planeringslistorna. Som för övrig är jäkligt bra att kolla igenom. Han är så fin. Min bra, bättre och bästaste hälft!

en jävligt braig söndag

Efter en dag med en massor av tvättande, målande och städande så bestämde vi oss för att ta en promenad lagom till att det började skymma ute. Målet var sushi-stället i centrum som vi ännu inte provat. På vägen passerar vi de bästa grannarna man kan tänka sig, det är tänt och vi stannar till för att säga hej hopp. Tre minuter senare sitter vi vid deras köksbord. Det blev ingen sushi. Istället blev vi bjudna på mumsig köttfärssås och kollade runt på hotell till USA-trippen vi ska göra. Så ja, en lite avvikare kan bli två timmars trevligheter. Lyckligt lottade? Check!

It's a must.

Jag och min fina vän är överdrivet förtjusta i must. Jag vet inte hur många flaskor vi drack i julas. Och ni anar inte hur glada vi blev när de hade xtra pris på julmust på Coop.

Nu nalkas påsken. Let's bunkra upp!

renovering part 1

Vi ska inreda vinden och få ett till rum. Det kommer med största sannolikhet bli kontor/pojkrum/studio-tjafs. Och det kommer att bli awesome. I första etappen ska vi isolera och smälla upp väggar. Sen ska det in ett stort fönster så att vi får in lite ljus. Sen blir det platsbyggda garderober.

Jag är glad att vi sätter igång med det här på en gång, annars hade det lätt inte blivit av på några år om jag känner oss själva rätt. Hejja oss!

dagens

Jag har knarkat Snow Patrol på kontoret de senaste dagarna. Så jädra bra skit. Jag och Pinglan var och såg de på Munchenbryggeriet för två veckor sen och det var redigt bra. Deras nya skiva är ett blivande guldkorn.

Snow Patrol- This isn´t everything you are



Snow Patrol- New York (acoustic)

vardagslyx II

Super-dyper-mysig och trevlig middag i Örnsbronx med ett kex, en smula och en Fredrik. Och jag fick en fantastiskt fin plåtskylt till köket i födelsedagspresent, hur glad blir man inte?! Jo, super-duper-glad!

Fina, fina vänner.

vardagslyx

Att få umgås, prata och skratta med Miss C, Lil´B och Frökan Jansson på lunchen gör att allting känns så mycket lättare. Och finare. Och lyckligare.

den nya verkligheten

Vi kollade på Greys Anatomy igår. Det var hjärtoperationer som gick fel. Personer dog. Hjärtskärande. Vi kom osökt in på förra årets hjärtoperation. Vi pratade om hur vi inte riktigt förstår hur det kan vara jobbigt nu, då det inte alls var jobbigt under hela den månaden som spenderades på sjukhus. Jag klarar inte riktigt av att se sjukhus-serier på samma sätt som förut. Man blir liksom ofrivilligt påmind om den exakta känslan som man gick runt med. Man förstår på ett helt annat sätt, vilket gör att man blir så förbaskat sorgsen. Det är inte ’bara på tv:n’ längre, det blir verkligt på ett oförklarligt vis.

Men oj vad vi har lärt oss att uppskatta saker som man kanske tar för givet annars. Och det kanske är därför som vi köpte huset, åker iväg med brorsorna till Mallorca, äntligen kommer iväg till USA, gifter oss och åker iväg på smekmånad inom loppet av ett år. Lev livet, it´s the shit.

spegel, spegel på väggen där..

Vi har stora spegeldörrar på garderobsväggen. Där ser man alla skavanker på kroppen. Hur fan ska jag kunna se fantastisk ut i en bröllopsklänning om 7 ½ månad?! Go away you russin-mage! Maddafakkerz.

självrannsakning, typ.

Frustration inom mig är helt enorm. Jag vet inte varför, jag har försökt att förklara det för mig själv och tänkt att jag själv måste ju åtminstone fatta varför jag mår såhär. Men nä. Vilket bara gör mig så jävla arg.

Jag gick hos en coach/terapeut i höstas. Ja, ni läste rätt. Jag har gått i terapi och jag skäms inte ett dugg. Det var det bästa jag någonsin gjort. Det rörde om hela mitt tänkande och perspektiv. Och jag fick bearbeta de där händelserna som jag aldrig kunnat släppa, skiten som bara ligger och trycker. Det är nog något som nästintill varenda kotte skulle må bra av att göra.

Vi pratade mycket om att jag måste lära mig att konfrontera. Att jag måste förstå att jag är värd att få säga mitt och inte bara få höra negativa saker bli sagda. Att det inte är okej att döma ut mig för hur jag ser ut. Att det inte är okej att bete sig illa bara för att man har en speciell relation till mig. Men hur jävla lätt är det att följa allt som vi sa? Det är jävligt svårt. För hur fan ska man konfrontera någon och säga något som innefattar ’du har förstört min självkänsla och min relation till blabla. Du har förstört mitt liv på det sättet att jag har lyssnat på de hemska sakerna du har sagt och tagit det till mig. Vilket har gjort att jag har bölat hundratals timmar och i flera år har nedvärderat mig själv till botten’ utan att börja störttjuta? För jag har gått igenom det samtalet en miljard gånger i skallen och börjat grina varje gång. Så jävla o-stark är den här bruttan. Men jag kanske bara ska säga ’tack’ istället? För det lär ju ha format mig på nåt sätt. Om inte annat så har jag med otrolig omsorg ’valt’ vilka personer jag har närmast mig. Oh, de är så fina. Och jag är så förbannat tacksam, på ett väldigt ödmjukt sätt, för att de har ’valt’ mig också.

Hela min helg blev påverkad av den här skiten för att jag blev påmind om det på ett smått olustigt sätt. Jag är mest ledsen över hur det jävliga beteendet och hemskheterna som har sagts om mig har accepterats av omgivningen. Det får mig att känna mig än mer utan direkt värde. ’Bit ihop, välj när du ska ta dina fighter’. Det har min mamma lärt mig. Och jag är glad över att jag i vuxen ålder kan behärska mig, för det är inte alltid jag har kunnat det. Fast å andra sidan är det kanske därför som jag igår ville sparka på brevlådan, slå sönder tallrikar, skrika rakt ut, slå på mig själv och böla floder. Men istället så satt jag på köksgolvet och lyssnade på när diskmaskinen jobbade. För att jag aldrig konfronterar det utan bara stänger in det. Jag bet ihop och flyttade mig till soffan, satte på mig ett nytt face och hoppas att det dröjer fler dagar den här gången innan jag sitter på det där jävla golvet igen, för i ärlighetens namn är det inget bekvämt underlag.

tradition

Vi har börjat med en tradition på Rondo med the Rondo-crew; Smörgåstårtetisdag. Första tisdagen i månaden. Det är i och för sig bara andra månaden vi kör på't; men det räcker väl för att definieras som en tradition?

Rest-fest

När man har haft fest så kan det bli loads of käk över. Då är man glad att man har vänner som Big B, Miss C och Lil' B som förbarmar sig och äter rester tillsammans med oss. Mys-middag aka Rest-fest.

sunday, bloody sunday

Vi var i lägenheten i söndags. Köparna ville komma dit och mäta lite inför deras inflytt. Vi behövde åka dit och ta ner några lampor som fortfarande hänger kvar. Det kändes inte alls konstigt att vara där. Vi saknar det inte, inser snarare hur rätt vi har gjort i att flytta till världens bästa lilla hus. Jag trodde att det skulle vara jobbigt för min bättre hälft, han har ju trots allt bott i samma område i princip hela sitt liv. Men han hävdar att det här är det bästa han gjort. Hur varm i kroppen blir man inte när ens sambo är lycklig?

I fredags hade vi bokat en flyttstäd- så vi räknade iskallt med att det skulle vara strålande fint och fräscht när vi kom dit. Men icke. De hade inte ens städat badrummet. Och då menar jag inte ens försökt att städa, utan det var inte en pinal av damm som hade skurats bort. Blivande maken ringde städfirman som kom dit efter en stund. De städade badrummet och torkade alla golvlister, som de även hade slarvat med. Så vi spenderade tre jävla timmar i en tom lägenhet. Men visst är det då man får unna sig en varsin Farsta-macka och ett glas vin i soffan sen? Just D.

galej hela lördagen lång

I helgen hade vi försenat födelsedagsumgänge samt inflyttningsmiddag på hemmaplan. Det blev en lång dag då familjen och släkten kom redan vid ett på dagen. Tolv timmar senare så sov jag på soffan och kort därefter gick de sista sötnötterna hemåt.

Jag är däremot jäkligt arg på mig själv som blev ledsen och låg både i lördags och dagen efter. Det är väldigt synd när människor som man bjudit först tackar ja och sen inom tidsramen av +/- en timme av utsatt tid smsar att de inte kommer. En sak om det är ’bara’ är träffas för lite umgänge med god dricka, men när man slavat och både storhandlat enorma mängder mat och sen tillagat den så blir man faktiskt väldigt ledsen. Det kanske i och för sig bara är jag som reagerar så, vad vet jag, men ledsen blev jag. Känns på något sätt lite nonchalant och aningen respektlöst. Dagen efter sprang jag på gästlistan när jag gick igenom lite papper. Alla de som inte kom står med på gästlistan. Frågan är om de kommer på bröllopet eller om jag kommer att stå där iklädd bröllopsklänningen och känna hur telefonen vibrerar bara några minuter innan, eller varför inte mitt i, vigseln? Ska man ens bemöda att skicka ut en inbjudan, beställa mat och ’ge bort’ en plats på gästlistan om man inte ens är säker på att de kommer- när de sagt att de kommer? Vi som redan har fått välja bort människor som vi faktiskt skulle vilja kom på både vigseln och festen.

Sen så insåg jag att jag ska uppskatta det som faktiskt hände i lördags; jag är så fantastiskt glad för alla våra fina vänner som kom förbi. Det var så himla trevligt och jag hade så kul hela dagen och kvällen; Mamsen och gummipapsen kom ända från landet. Jag fick massor av goda matprylar. Fyra av fem bröder dök upp. Jag fick de största vinglasen och vinflaskan jag någonsin skådat. Min moster och morbror stannade kvar hela dagen lång och kvällen ung. Och hur söt är man inte när man dagen till ära klätt sig i en fantastisk prickig skapelse? Eller i det här fallet var det nog mammans ’fel’, men jag är säker på att smulan valt prickigt ändå. Hur glad blev jag inte över att den snyggaste vattenkokarn i stan hamnade hemma i just mitt kök? Eller att min fantastiskt härliga vän hjälpte mig att göra de godaste tårtorna i stan? Hur gulliga var inte de hemmagjorda kökshanddukarna som ’skrek’ Linda? Ja, som sagt- det var en bra dag och jag kan sitta och räkna upp en miljard till saker som gjorde de nästföljande timmarna till en väldigt fin kväll.

morgonpromenad..

.. med Pinglan nere vid vattnet. Vardagslyx.