g:a brogatan

Jag har den gatan att tacka för en hel del. Här ligger Första Bästa. Stället där jag spenderat väldigt mycket tid tillsammans med väldigt fina vänner. Där träffade jag även Andreas för första gången. Och så gamle räven. Där man spenderat nästan lika mycket tid, med samma fina vänner.

till de idioter som det berör

Det här är ett svårt inlägg att skriva. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja för att på ett så bra sätt som möjligt kunna förklara mig. Jag tror nog att vi börjar den 15 november i fjol. Det var den dagen min viktnedgång startade. Eller nej förresten, vi börjar inte alls där, vi börjar tidigare än så. När jag var 7 år blev jag skickad till en dietist, för redan då var jag överviktig. Redan då var det ett problem för min omgivning.

Jag har aldrig mått dåligt över mina extra kilon, inte heller har jag haft några kroppsliga symptom så som högt blodtryck eller ont i knäna. Däremot så blev det ett problem i och med ett besök hos läkaren som sa att jag aldrig kommer att kunna fullfölja en graviditet så länge jag är överviktig. Allt berodde på min vikt. Det var där och då som jag bestämde mig för att gå ner de nödvändiga kilona. Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle påverka mig och min omgivning.

Jag ser mig själv i spegeln varje dag vilket gör det svårt att se den fysiska skillnaden, centimetrarna som har försvunnit är inte lika uppenbara för mig som för de runt omkring mig. Jag ser istället hur min kropp har gått ifrån att vara mjuk och kurvig, till skrynklig och hängig.Att ha minskat nästan 12 storlekar i byxor och 8 storlekar i överdelar gör att det finns betydligt större utbud i butikerna, det gör också att man har en garderob med kläder man inte kan ha längre. Det gäller även att kunna dölja det som hänger, för det är fysiskt krävande att ha det i vägen. Tack gode gud för Bridget Jones-trosor och strumpbyxor som både formar och drar in på alla ledder. Att på morgonen försöka hitta något att ha på sig, som både sitter bra och får en att känna sig fin, har varit nästintill omöjligt. Många tårar och flera klädhögar senare så har jag insett att om något inte passar så slänger jag det omgående, att riva ut garderoben på golvet varje dag funkar inte.

Det som har varit mest omvälvande för mig är hur min omgivning har börjat bemöta mig på ett annorlunda sätt. Och nu pratar jag inte om folk som jag möter för första gången, utan människor som jag har en relation till sen tidigare. Varje möte börjar med en kommentar om min vikt, följt av hur fin jag har blivit. Just det, hur fin jag har blivit. Första halvåret var mest knäckande, då jag inte visste hur jag skulle hantera det och jag hamnade i en existentiell kris. Jag var exakt samma person som förut, varför är jag finare nu för? Som person har jag inte ändrat mig ett dugg, min personlighet har varken förändrats eller försvunnit tillsammans med kilona. Men ändå fick jag gång på gång höra hur fin jag blivit. Den meningen hade fått en helt annan innebörd om personerna hade tagit bort det lilla ordet ’blivit’. Hade jag 'bara' fått höra att jag är fin, hade jag kanske inte hamnat i den jävliga krisen som fått hela min självkänsla att nästintill bli obefintlig. Jag blir så fruktansvärt arg och besviken när jag tänker på hur människor jag känt i flera år, en del längre än så och några i hela mitt liv, bemöter och behandlar mig på ett sätt som jag faktiskt har förtjänat under hela tiden- men som helt plötsligt blir rättfärdigat i och med min viktnedgång. Vi pratar om kravlöst umgänge, att bli tagen mer på allvar, att bli sedd och att bli lyssnad på. Samtidigt blir jag arg på mig själv, för jag trodde att jag var starkare än att jag skulle låta mig bli påverkad av något sånt här, jag trodde att jag var mer säker på min egen person än vad jag tydligen var. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle börja ifrågasätta och tvivla på mig själv.

Jag säger ’var’ för att jag är starkare idag. Jag vet vilka som ser mig för den jag är och som inte identifierar min person med min vikt. Det svåraste har varit att förstå vilka det är och att medvetet välja bort de. För mitt välmåendes skull. Tyvärr kan man inte välja bort alla, utan måste lära sig att hantera det. Jag håller på att lära mig att uppskatta min kropp som den ser ut idag. Allt blir inte bättre för att man går ner i vikt. Jag har tappat hår. Min hy är sämre än någonsin. Jag måste äta piller for life. Min ägglossning har upphört då kroppen invändigt gått in i svält-mode och inte vill ta sig ur det. Det ironiska är att läkare sa i princip rakt ut att allt ordnar sig. Bara jag går ner i vikt.

Jag ångrar inte min viktnedgång idag. Även om jag många gånger svurit över mina tappade kilon det senaste året. Ytterligare 25 år av övervikt hade nog gjort sitt på både leder och hjärta. Men jag ångrar att jag inte har bett de människor som påpekat hur fin jag har blivit, dra åt skogen. Jag har slutat säga tack när den kommentaren kommer flygande likt en jävla örfil, för jag är inte tacksam över att känna mina höftben sticka ut. Det känns aningen... tragiskt, typ. Känslan av besvikenhet när jag inser att jag har blivit behandlad annorlunda på grund av min vikt är ibland överväldigande. Att lära sig hantera det är så jävla svårt. Jag kommer nog aldrig kunna acceptera det helt och tycker fan inte att jag ska behöva det heller.

Hade det inte varit för min blivande man, stödet från min mamma, mina brorsor, underbara vänner och min fina moster hade jag nog fortfarande varit mitt i den där krisen. Istället är jag jävligt förbannad på min omgivning som inte längre dömer mig för att jag äter en cheeseburgare och som ser mig för första gången när jag väger 40 kg mindre.

Vi har...

... med lite tur sålt lägenheten.

Definitivt besked ikväll eller imorgon.

Fortsättning följer.

försenade bilder

Julen spenderades som sagt ute på landet med mamsingen, gummifar, bröderna och svärmor. Vi har inte firat julaftons kvällen tillsammans med mamma på 19 år. Men i år var det dags och det blev nog en av de bästa jularna någonsin.

Mamma pekar gärna med hela handen. När hon skickade ner oss till matsalen med alla fat med mat på, så hade hon gjort en karta över hur de skulle stå på bordet. Hon är bra härlig hon.

Julaftons-morgon-outfit. Oroa er inte, jag bytte om framåt kvällskvisten.

Låg kvar i sängen medans Andreas tände en brasa. Det knastrade så härligt.

goder morgon.

Klockan är 06:36. Det är för övrigt en av världens bästa låtar. Har varit vaken sen strax efter fem. Ett avsnitt Mad Men, en smörgås och en kopp jul-kaffe senare är jag på väg till jobbet. Gårdagens lediga dag, årets 9e semesterdag, var välbehövlig. Milt uttryckt.

lägenhets-fanskap

Att få ett samtal på tisdagskvällen om att lägenheten ska visas på onsdagseftermiddagen klockan 15, gör att man återigen konstaterar att man är trött på att lägenheten inte är såld. Att leva stand-by liksom. Den måste bli såld snart, jag vill kunna sova gott igen. Och leva med min kära klädhög på golvet.

tisdagslyx

Tisdagslyx är när finaste vännen köpt den där chokladen, Lindt- Creme brule, som man har letat efter i flera veckor. Och att få middagen serverad när man kliver innanför dörren.

officiellt

Nu är det officiellt. Den 10 november nästa år ska vi gifta oss. Planeringen har varit igång ett tag, vi tänkte vara ute i god tid. Vi har tots allt flytt till hus och en lång resa till USA att göra innan dess också. På julafton fick våra familjer de första inbjudningarna och därmed är det officiellt.

Det blir vigsel utomhus vid vattnet. Vigselförrättare är min barndoms kompis pappa. Följt av festligheter med våra 100 närmsta familj & vänner.

Gästlistan är bra finurlig att få ihop, lokalen har endast 100 sittande platser vilket begränsar oss en del och listan har kortats ner från 126 till 99. Living on the edge?

Hursomhelst så ser vi fram emot en av de bästa dagarna i våra liv.

dan före doppardagen

Framme på landet. Sista klapparna köpta tillsammans med bröderna. Hjälpt mamma med maten. Mysfaktorn är hög, stämningen härlig. Nu tänker jag krypa i säng med den nyinköpta boken jag började läsa på tåget, som för övrigt är väldigt bra. Ja, fästmannen gör mig sällskap han med. Galet skönt att lägga sig efter att ha somnat i soffan och blivit väckt av både en, två och fyra bröder. Syskonkärlek? Oh, ja.

God natt ifrån ett kallt Pelltorp.

paket

Vi har slagit in minst en miljard julklappar. Eller kanske typ 50. Men i såna här lägen är det samma sak. Att ha en väldigt stor familj gör att det är svårt att hålla antalet nere. Årets papper är rött, antingen prickigt, rutigt eller med God Jul tryckt i ett snirkligt typsnitt. Kvällens fail var att hitta det borttappade paketsnöret efter att klapparna var inslagna... Brorsorna kommer utan tvekan bli besvikna på den bristande inslagningen. Eller inte märka ett skvatt.

Jag lever fortfarande på de laddade mys-batterierna från middagen med vännerna igår. Vi är så lyckligt lottade, de är verkligen de bästaste vännerna.

television

Jag är fruktansvärt ointresserad av teknik. Jag har aldrig förstått mig på det. Men att gå in på Mediamarkt en sen tisdagskväll kan omvända vem som helst. Nu har jag förstått charmen med en stor tv. Ju större, desto bättre. Till nya huset blir det att inhandla en ny tv. Och jo, storleken har betydelse.

4 dagar före doppardagen.

Julen är typ här. Jag är stressad över lite julklappsinköp, men det ska nog ordna sig. Är det bara jag som har ett gäng bröder och alltid får rodda med julklapparna som vi går ihop om? Jag gillart. Att hitta presenter och julklappar som personen ifråga verkligen uppskattar, det är en sån himla skön känsla. Att göra någon glad.

Svårast är nog min karl. Vi är rätt bra på att köpa presenter till varandra under hela året, så man täcker liksom upp det under resterande veckor av året. Dock har jag hittat världensbästaste grej, men självklart så beställde jag den via nätet och jag är osäker på om den hinner att komma fram i tid. Crapface.

Enklast är mamsingen. Vi har gått ihop till bästaste grejen. Hon kommer att bli så glad!

Åh. Låt det bli fredag snart så att jag får sätta mig på tåget och koppla på jul-mode.

försök nr 7854

Det är min tredje kopp med ingefära och honung idag. Klockan är ett...

välinvesterade pengar

Gå aldrig och handla med lågt blodsocker, aningen irriterad och med 17 kg snor i skallen, blandat med en rejäl dos självömkan. För då går du därifrån med en påsa fylld med choklad, chips, julmust, öl och ännu mer godis. Fyra godisbitar och jag vill inte ha mer. Jag känner ingen smak. Definitionen av 'ovärt'.

dagsrapport

Jag är så jä*la förkyld. Trycker i mig te med ingefära ett dussin gånger per dygn och försöker kurera mig. Hur kommer det sig att förkylningar alltid har så fruktansvärt dålig timing? Huskurer och piller ska tamejtusan få den här bruttan frisk snarast möjliga!

Med snoriga hälsningar,
Sjuklingen

tisdag

Ställde in en lasagne i ugnen. Tände några ljus och la mig i soffan. Bästa vännen plingar på dörren och tätt efter kommer pojkarna. Som jag hotat via sms; antingen kommer ni hem som pepparkaksgubbe och stjärngosse eller så köper ni med er lussebullar. Vi proppade i oss lasagne. Placerade oss i soffan. Och nu sitter vi här. Lussebullarna på bordet, kaffe och glögg i muggarna. Vi varvar snack och Twilight på tvn med att alla sitter och pillar med sina telefoner. Och förresten, vilket språk låter finast- svenska eller finska? Vi är väldigt oeniga i den frågan.

Fin tisdagskväll. Fina vänner. Över and ut.

elva dagar före dopparedagen

Julen närmar sig med stormsteg. Nästa fredag åker vi hem till landet för att för första gången på 19 år fira julafton med mamma. Vi tar med oss svärmor också. Det ska bli skönt och mysigt att för första gången inte flänga runt på julafton, bara äta mamsens mat och och glida runt i dubbla par raggsockor på fötterna.

'Nästa år är vi gravida på jul'. Det sa vi förra året. Tji fick vi. Det finns någon som just nu säger 'in your face motherfuckers'. Och ja, jag tappar hoppet lite mer för var dag som går.

transformers-mayhem

Dagarna går så fort. Veckorna svischar förbi. I helgen så gjorde vi inte många knop, planerade julklapps-inköp och myste med både vänner och svärmor. Och kollade på Transformers. Oh, jag är en sån sucker för Transformers. Jag blir som ett barn på julafton och vill leta reda på mina små transformers-gubbar från när jag var liten. Vem vill inte ha en egen Optimus Prime?

Dagens

Dagens låt är Sia- Breathe me.

Har man inte sett sista avsnittet av 'Six Feet Under' och gråtit sönder sig, så är det i alla fall en låt att njuta av.

är det där jag?!

För ett tag sen så blev jag fotad i en studio av en den fantastiskt duktiga Rebecka och jag blev även sminkad av underbara Julia. Båda två är suveräna på det de gör. Jag blev chockad över resultatet. Jag kände inte igen mig på merparten av bilderna. Jag vet inte hur många gånger jag sa 'Är det där jag?!' när vi valde ut guldkornen efteråt. Jag tror att det var en bra grej att göra, det hjälpte mig att känna igen mig själv, 40 kg senare.

Idag fick jag ett smakprov skickat till mig;

Brrrr.

Fryser. Som satan. Hela förbaskade tiden. Tur att jag har min prickiga filt som jag har fått av en fin kollega.

Dagens

.. skiva. Innehåller dagens låt. 'Why'.

tips är bra.

Mina fina vän på jobbet inspirerar och matar mig med bra saker. Idag fick jag följande tips;
http://mynewroots.blogspot.com/2011/11/guest-post-eat-yourself-fertile.html

måndag, kl 09:43.

Att man kan bli så glad och så ledsen, på en och samma gång. Över lite blod.

Mitt livselixir.

Heter det så? Äh, ni vet vad jag menar.

Vardagslyx

Hade en sån mysig kväll igår tillsammans med min bättre hälft och fina vänner, och självklart världens finaste smulan. Som hade på sig prickigt när hon skulle hem till Tant Linda och Farbror Andreas. Gullefjun! Vi drack glögg, åt köttgryta och pannacotta till efterrätt. Mumsigt och så himla trevlig! Det är fan definitionen av vardagslyx.

Nu sitter jag på Arlanda och ska flyga söderut över dagen. Det tok-blåser. Och jag som är aningen flygrädd... Men himmelen är färgad i en fin baby-rosa nyans. 

drömma om drömmar

Just nu drömmer jag att jag är gravid. Och att vi har sålt lägenheten. Fjärde natten med samma drömmar. Och jag som aldrig brukar minnas vad jag drömmer. Otroligt frustrerande. Att vakna upp med en oro i kroppen och känna känslan av misslyckande det första man gör är... ja, för jävligt rent ut sagt.

Snälla..? Snälla? Snälla??

Att försöka sälja en lägenhet är otroligt stressande. Oh, pretty please- kan den inte bli såld snart? Jag vill verkligen försöka njuta av huset, trygghets-junkie som jag är så kan jag inte göra det förens lägenheten är såld.

Dagens

... album. På repeat.

Florence and the machine- Dog days are over

En liten bokstav.

A för Andreas. A för Alltid.

Med lite bling-bling dessutom!

One lucky girl.

Igår gick vi bananas i tygaffären. Idag äter vi frukost, dricker kaffe och inspireras. Jag har världens bästa tärnor.

bittersweet

Ibland känns det becksvart. Som att man inte kan se allt det fantastiska man har runt sig. Vårt hus, vår planering av det bröllopet, våra underbara vänner och vårt liv. Istället ser man det som inte går, det som inte fungerar. Och blir frustrerad. Ledsen. Och ännu mera ledsen. I flera månader har jag försökt att ta bort pressen och kraven på mig själv, på oss båda. Helt plötsligt så ligger den där igen. 'Poff!' sa det och axlarna kändes brutalt tunga igen. Jag blir så fruktansvärt arg när jag hör meningen 'Det kommer att ordna sig.' För om inte den personen kan lova mig det så ska den meningen inte yttras. Frustrationen blir enorm och jag har gjort allt för att ändra våra förutsättningar så att det ska ordna sig. Nu är jag handfallen, jag vet varken ut eller in. Just nu klandrar jag mig själv hela tiden, dygnet runt. Jag är otålig och vill veta vad som är fel. Jag ska inte lägga skulden på mig, för som sagt- vi vet inget. Men nån måste jag klandra och jag är närmast till hands.

Igår när jag var som mest arg promenerade jag med snabba och hårda steg. Jag ville skrika samtidigt som jag bara vill falla ihop i en hög och försvinna en stund. I några sekunder blev jag konstigt andlig och religiös, kan man säga så? Jag bad Farmor om hjälp och tankarna formulerade en otroligt lång mening om hur mycket jag önskade att hon var här och att om hon på något sätt kunde få mig att förstå. För just nu förstår jag ingenting. Och hon får gärna hjälpa oss. När Andreas var i sämst skick efter sin hjärtoperation, satt jag i anhörigrummet på intensiven och blev även då en gnutta andlig. Jag bad Farmor att göra Andreas frisk. Han klarade sig och mår idag bra. Jag vill tro att det var Farmor som hade ett finger med i spelet. Igår kändes det helt naturligt att be Farmor om hjälp igen. Sekunden senare känner jag mig dum som försöker prata med någon som gått bort. Hur tänkte jag där liksom?

Köket.

Vi renoverade köket i somras. Otroligt omsorgsfullt har vi målat om och fixat originaldetaljerna, om det är något nytt som tillförts har vi sett till så att de är tidsenliga. Som beslagen till luckorna. Från Eskilstuna och dyra. Men de var värda varenda krona, för det är såna detaljer som gör att vi älskar vårt kök. Jag skulle vilja ta med mig köket till nya huset, just för att det är så mycket 'vi' över det. Stilen, färgerna, känslan.

Bilderna ser väldigt proffsiga ut då det är bilderna från annonsen som ligger ute just nu;
Ronnebyvägen

Glasögon.nu

Jag. Måste. Sluta. Köpa. Nya. Glasögon.

Fast den här gången var det min karl som tyckte att jag förtjänade de och köpte de till mig. Så det räknas inte riktigt tycker jag.

spegel, spegel på väggen där..

Jag ser mig själv i spegeln. Jag kan titta på mig själv i flera minuter. Jag nästan fastnar med blicken. En kroppsdel i taget. Hur har den förändrats? Jag stirrar. Och jag glor. Jag klämmer och jag drar. Ibland skrattar jag. Drar ut huden under armarna och trycker ihop magen. Den ser faktiskt ut som en fruktansvärt skrynklig gubbe eller en skruttig grapefrukt. Ibland gråter jag. Fast jag förstår inte varför riktigt. Jag ska må bra ju.

Reade, steady, go!

Måla lister. Tvätta fönster. Sälja lägenheten-kommer den att bli såld? Vika kläder- finns det något tråkigare? Tvätta. Fixa födelsedagspresent. Välja fluga- prickig eller tweedmönstrad? Rensa garderob. Handla mat. Laga matlådor. Sälja lägenheten-tänk om nya ägaren vill flytta in på en gång, då kan vi flytta in i huset innan 1 februari! Färga håret. Måla naglarna. Fixa med bankpapper. Sälja lägenheten- kommer den att bli såld? Gå igenom gästlistan för femtielfte gången. Skura kaklet i badrummet. Vad ska jag äta till lunch?

Det där är det som rör sig i mitt huvud under 40 sekunder.

bästaste männen vs best men

I fredags frågade min bättre hälft sin vän om han ville vara best man på bröllopet. Det läskiga var att vännen drömt om mitt och Andreas bröllop natten innan, och på bröllopet var han best man. Vännens ansiktsuttryck när Andreas frågade var obetalbart. Jag blev så glad att han han hade drömt om det, det känns om än mer meant to be på något sätt.

Igår var det dags för best man nummer två. Över en chili-gryta som de båda rört i cirkus 47 gånger var, kläcktes frågan. Efter lite klappande på bröstet och grymtande (som för karlar betyder något i stil med 'Tack som fan') blev det hets om svensexa och då var det Andreas ansiktsuttryck som var obetalbart.

Nya brillor

Kom hem med ett par nya glasögon häromdagen. I just can't get enough. Fast nu har jag packat ner alla förutom typ... 7 par.

en liten suprise

Jag stoppade ner handen i jackfickan för att ta upp nycklarna. Hittar då ett idolkort på ingen mindre än Joey Tempest. Andreas hittade det i en låda han rensat och la det i fickan min. Jag blev glatt överraskad och la huvvet på sne, "naaaaaaaaw!". Karln min är jädrigt rolig som på eget vis underhåller relationrn till min ungdomskärlek, Europe.

P.S. Egentligen är min favorit Ian Haugland D.S.

En favvis på hemmaplan!

Vi har piffat till förbannelse. Idag är det dags för fotografering.

Nedan är bild på mitt nya favvis ställe hemma. Teak-bordet som jag och pinglan lokaliserade när vi slängde världens tyngsta stol. 40-års käglan. Den fina blomman fick hoppa ut från köket. Det klassiska IKEA-ljuset. Pricken över i:t (och väggen) är det svinsnygga tyget vi fyndade på Åhlens.

inlägget utan rubrik men med mycket innehåll.

Vakten i dörren frågade hur gammal jag var. Varför blir man alltid lika paff varje gång och blir nästan osäker på hur gammal man faktiskt är? Jag svarade 25 och det räckte tydligen då jag inte behövde dra fram legitimationen. Jag klev in efter att ha fått bokstavera namnet inte en, inte två, utan fyra gånger för snubben med gästlistan. På väggen hänger det tröjor. Likadana tröjor som de jag hemma tvättar och hänger upp i torkskåpet. Stämningen var på topp, blev haffad av fina vänner och placerade ett glas i min hand.

Jag vänder huvudet åt höger och känner hur mina knän vill vika sig dubbelt. Inte på grund av de höga klackarna, utan för att jag får syn på den snyggaste karln jag någonsin skådat. Det var precis som i en sån där cheesy high school-film när hela omgivningen rör sig i slow motion då bruttan och snubbens blickar möts. Jag har hela tiden trott att det var effekter i filmen, men nu vet jag att det är så på riktigt. Efter både en och två pussar blev jag presenterad för både tre och fyra människor. Snyggot behövde gå och preparera sig inför giget och vi fyllde på glasen i baren. Och tog oss fram till passande spot framför scen.

Jag har aldrig haft möjlighet att se de lira. Sen vi blev tillsammans har de bara spelat utomlands och jag har inte definierat mig som en sån inbiten groupie, trots förlovningsringen på fingret, att jag nyttjar ett par vingar för att se de spela. Däremot så har jag försökt att lyssna mig igenom deras skivor. Det har gått sisådär, inte min kopp av te, lät gummifarsan vara den som faktiskt lyssnat sig igenom det på riktigt. Omgiven av förväntansfulla och peppade människor gjorde mig extremt förväntansfull och stämningen blev än mer spänd.

Ni vet när du flyger från Sverige och landar i ett land på betydligt varmare breddgrader och kliver av planet- då det känns som att du går in i en vägg av värme? Den känslan infann sig när de gick på och drog igång. En publik som jublade och ett jädra mangel. Från början till slut. Helt jävla fantastiskt. Där på scen stod han och gjorde det han gör så bra. Det han är bäst på faktiskt. Bredvid mig stod vår gemensamma vän, han som förde oss samman. Han som har sagt att karln är grym på strängarna. Jag tittade upp på scen och hjärtat slog ännu hårdare. Han hör hemma på scen, det blev så tydligt när jag såg honom. Han har gjort det länge och rutinerad är bara förnamnet.

Känslan av att se sin snubbe, sitt livs kärlek, bäste vän och själsfrände stråla på scen... Det är förresten här man skulle vilja köra med uttrycket att han ’ägde scenen’, men det känns väldigt tvetydigt att göra det då jag många gånger förespråkat mina bröder att meningen ’du är ägd’ inte har något syfte. Hursomhelst, så toppades den här känslan av en otrolig stolthet. Jag har flera gånger sagt att jag inte kan älska honom mer än vad jag redan gör, men gång på gång så eskalerar känslan och kärleken till min bättre hälft blir både större och starkare. Men framförallt djupare.

Efter rungande applåder ställde jag mig i den längsta toalettkö som någonsin skådats. Tar mig igenom folkhopen tillbaka till vännerna och peppen. Och så ser jag snyggot igen. Han har kommit ut från backstage. Det är någon som vill fotas med honom. Mannen som jag för några timmar sen käkade frukost med i soffan och som vet att jag vill ha hälften kaffe och hälften mjölk i koppen, står nu och signar en skiva. Det är en väldigt konstig känsla, men stoltheten inombords blossar upp igen.

Jag ställer mig vid pelaren en bit bort, jag vill inte tränga mig fram. Han ser mig och den där grejen med att allt runt omkring går i slow motion upprepar sig när han sträcker ut handen mot mig och drar mig till sig. Efter ett gäng pussar snurrar världen på som vanligt igen. Fler människor att bli presenterad för. Många skratt. Jag ser karln prata och gestikulera. Jag stannar upp i tanken och konstaterar gång på gång; min blivande man är tamejtusan helt jävla underbar.

full, fullare, linda?

De senaste 3 1/2 veckorna har jag fått vad vi refererar till som 'anfall'. Ni vet när man druckit sjutton öl för mycket och benen viker sig? När talet inte hänger med och orden är jävligt svåra att få fram? Lägg till hjärtklappning och darrningar i händerna så har ni ett 'anfall'. Problemet är att de stör mig i mitt liv. De kommer lite då och då. När jag kommit ut från bion, på jobbet, hemma i soffa- everywhere. Jädrigt enerverande och frustrerande. Eller det kanske betyder typ samma?

Fast det är en fasligt billig fylla med låg alkoholkonsumtion. Om man ska se det positivt.

oh, my.

När jag kom hem så låg brevet där. Vi trodde att det skulle dröja. Jag har redan googlat läkaren. Hujeda mig, jag blev jättenervis nu.

nytt underlag

Nytt golv i kök, hall och vardagsrum. Det blev så jädrans bra! Hoppas att någon vänlig själ blir lika kär i vår lägenhet som vi är. Eller var. Man känner sig nästan otrogen när man tänker på huset.

strl 40.

Om några dagar är  det ett år sen min viktnedgång drog igång. För några minuter sen stod jag i omklädningsrummet på gina tricot och drog på mig ett par byxor i storlek 44. Jag tog de med mig in i provrummet mest för att se hur mycket mer av magen som måste bort. Istället tappade jag hakan... De var för stora. Hämtade ett par i storlek 42. De satt bra över arslet. Men aningen stora i midjan. Skulle jag hämta ett par i 40? Sagt och gjort. Jag kom i ett par i storlek 40. Notera dock att det var stretch i tyget. Där stod jag, i ett omklädningsrum med gräslig 'hissmusik' i bakgrunden, och grina. Jag köpte byxorna i storlek 42. Korvskinns-grejen klär ingen och de får gärna sitta lite löst.

Vi. Har. Köpt. Hus.

Var je morgon när vi vaknar så måste vi säga det högt; 'Vi har köpt hus.' Vi fnissar lite. Det pirrar i hela kroppen. Förväntansfulla. Lyckliga.

Det är ett friköpt gavelhus. Två våningar. Tre rum. Två badrum. Ett kök. En oinredd vind som ska bli vårt sovrum i slutändan (ett fantastiskt sovrum enligt våra planer!). Altan både fram och bak. En gräsmatta på 175 kvadratmeter. Tio minuter från huset ligger Drevviken och badstranden som vi ska hänga på hela nästa sommar.

Vi föll för det redan första gången vi var där. Och 1a februari flyttar vi in.

borta med vinden

Min blogg-app på luren har krånglat, vilket gjort att jag inte uppdaterat på några dagar, det finns liksom inte tid att sitta vid datorn och skriva. Ska det uppdateras så blir det via telefon, på t-banan oftast; Linda goes multi-tasking deluxe.

Men nu funkar den fin-fint igen och jag kan jonglera ännu fler bollar i luften än förut.

Bowlin', bowlin', bowlin'.

Idag gick jag från jobbet efter 11 timmar på kontoret. För att fira att jag klarat den absolut mest krävande perioden på jobbet drog jag till Gullmars och lira några serier med hjärtat, le Krill och coolaste kvinnan i stan! Brudarna vann stort, wooohooo!

Jag älskar verkligen mina nya bowlingskor, original från några årtionden sen. Det bästa är att det ser ut som att det står 'Linda' på de.

Recept för att reloada batterierna, part 3

Jobba undan och töm inkorgen på mail. Förtär samtidgt en stor mängd kaffe. Notera att du inte ska ta av dig pyjamasen när du gör det. Ta sedan en tur till söder och möt upp Pärlan C. Promenera i höstsolen till Gamla stan och placera er på ett fik. Riv fram tidningarna. Planera och inspireras lite till. Bege dig sedan till bowlinghallen, helst Gullmars, och bowla med grabbsen. Släng i en hårfärg. Laga sedan middag tillsammans med din blivande man. Gå och lägg dig tidigt.

God natt.

Recept för att reloada batterierna, part 2

Åk till Örnsberg. Hälsa på fina vännerna och sötnöten Smulan. Promenera runt Vinterviken. Lek lite med Smulan. Fika med Ninnies-homemade-bullar, prata och skratta!

Tack, finingar!

Recept för att reloada batterierna, part 1

Köp fyra bitar av ditt favorit lösgodis när du handlar. Möt upp bästa vännen. Gå hem och tänd lite ljus. Drick en varsin Corona. Laga tonfiskbiffar. Bläddra i tidningar. Börja planera. Bli inspirerade. Drick en varsin kopp ingefärs-te.

Dagens

outfit! Kanske ska säga upp mig och bli modebloggare. Eller inte. Dags att ge sig ut och se dagsljus för första gången på 5 dygn- PEPP!

Cheering up

En konstant ringande telefon och en mailinkorg som alltid fylls på skapar en Linda som är definitionen av stressig. Att då få en liten present av kollegorna i butiken är en fin gest som gör fröken nästintill blödig.

note-to-self

Det är ingen hit att hänga en tung väska i armvecket där syster precis tömt ut 6 rör blod. Inte okej.

Guldkorn

Det är obeskrivligt skönt att spontant bli erbjuden både sällskap i soffan och mat utan att behöva laga den själv när man har haft en av de längsta dagarna på jobbet någonsin. Plus att jag fick matlåda till idag.

Tack, fina H.

Perfektion deluxe

Jag och Andreas fick idag äran att hälsa på den lilla nyblivna familjen. Vi båda blev handlöst betuttade i den lilla tjejen, som var otroligt perfekt. De små händerna och det gälla skriket. Kanppt ett dygn gammal hade hon redan hittat sina lungor och lärt sig att använda de på ett mycket temperamentsfullt och charmigt sätt. Hon har sin mammas näsa och sin pappas hårfäste. Andreas konstaterade att hon väger lika mycket som ett 10 pounds klot. Jag är så in i norden stolt över mina vänner, de har producerat en fulländad brutta. Rosa muffins och alkoholfri bärs, det är så man firar!

Vilken hjärtekrossare hon kommer att bli. Pepp! Den nyblivna och stolta fadern kommer inte att få det lätt...

Hon har gjort entré!

Världens vackraste flicka har kommit till världen. Mina fina, fina, fina vänner har äntligen blivit föräldrar till en liten tös som tyckte det var en ypperlig idé att kika ut några veckor för tidigt. Det tyckte nog alla var en bra idé, för det är många som sett fram emot att träffa henne. I fredags kväll fick vi en bild på den blivande modern med lustgasen i högsta hugg och efter updates under natten så vaknade vi till en bild på den nyblivna mamman tillsammans med den finaste tjejen. Att fälla en tår på morgonkvisten är helt legitimt i såna här lägen!

Bruttan goes Eskilstuna

Drog till E-tuna igår. Umgänge med moster med karl stod på schemat och det var superjädratrevlig! God mat, gott att dricka och vi hamnade alla framför tv:n och sjöng Singstar. Min kära karl är inte bara en jävel på bas, han är en jävel på att rappa Petters 'Det går bra nu'.
Jag är så lyckligt lottad som har en sån otroligt grym moster!

Just ja, jag fick en present också. Ett par diskhandskar med fjädrar och bling-bling ring. Vaddå, tror de att det kommer få mig att diska mer? Min diskmaskin är av märket Andreas, årgång -71.
Nä, fullt så allvarligt är det inte. han gillar bara att diska mer än mig. Jag städar hellre toaletten.

Ny frilla

Var hos frisören igår. Kapade av allt slitet. Det blev en del... Känner mig naken-isch.

Jag måste nog bara vänja mig. Tvätta in det. Och färga utväxten.

Det var jädra kul att både min frisör och hennes kollega kommenterade min färg och tyckte den var superfin! Och den komponerade jag hemma med lite avfärgningar och tre olika röda nyanser. Jag förklarade att jag färgat mitt hår själv i 10 år så jag har gjort alla misstag flera gånger om redan. Men glad blev jag ändå!

Lycka på en tisdag.

Att åka hem till bästa vännerna på hemmagjord panerad torsk med ärtor. Att ta en kvällspromenad förbi radhuset som är till salu och som skulle passa oss perfa. Att traska ner till sjön som ligger några minuter därifrån och drömma om varma sommardagar. Grabbarna tänker öl och grill, Pinglan och jag tänker sol och bad. Att dricka en kopp te tillsammans med bullarna vi bakade förra veckan. Att nästan somna i sängen med bästa vännen bredvid mig när vi kollar på Desperate Housewives på lilla telefonen...

Det är lycka. Och min tisdagskväll.

Pssst! Frågar man grabbarna skulle även det faktum att Sverige gick vidare till EM vara lycka.

This year....

...all but disappeared, bought into fairy tales. But sleeping beauty just kept score and tried to sleep more.

Matt Nathanson- Kiss quick

Det är inte bara på IKEA som Julen infinner sig tidigt.

Ikväll blev vi återigen överraskade då vi fick en tidig julklapp av svärmor; en ursnygg gjutjärnsgryta med emalj!

En sån där söndag.

Spenderade söndagen hos farsan med nästan hela brödra-skaran. Vi åkte därifrån och var nästan lika överraskade som när jag åt ostronet i lördags.

Just ja, äntligen är min fodrade baseballjacka inte för varm att ha på sig om dagarna! Man behöver till och med ha en halsduk virad runt sig nästan varje dag. Välkommen hösten!

Bira, bira, bira!

Spenderade lördagen på Öl- och Whiskeymässan i Nacka Strand. Hysteriskt kul att prova olika sorters öl! Vad sägs om 'Lust', 'Trashy Blond' eller 'Hardcore IPA'? Bäst på att namnge öl är definitivt Brew Dog. Och jag fick mig några glas körsbärsöl under kvällens gång!

Det fanns ett helt plan med rom, champagne och drinkar. Där passade jag även på att slurpa i mig mitt första ostron- som jag faktiskt trodde skulle vara ruskigt äckligt men fröken blev glatt överraskad!

cry baby-mode

Ibland så känns det väldigt geggigt i huvudet. Som bomull. Ögonen blir tårfyllda om man råkar slänga fel papper i papperskorgen eller om häftstiften är slut. För det är så innerligt jobbigt att ta upp papperet ur papperskorgen eller att ta fram en låda med häftstift ur skåpet. Eller...?

God Morgon, Björkis!

Sitter i min nya pyjamasbyxor med go' kaffe i handen. Se på fan, jag har skrynkliga fötter också.

Snygg förpackning

Nya förpackningar i affären för makaroner. Nästan så man vill ha de framme.

Hey ho, let´s go!

Jag har införskaffat mig ett gymkort. Äntligen. Nu ska jag få kroppen att gå ner de där sista 10 kilona som jag vill bli av med. Och gäddhänget måste jag på nått sätt kunna tighta till. Kan man träna bort en dubbelhaka? Kanske lite höga krav och mål. Men en schysst kondis och lite piggare kropp borde jag väl kunna åstadkomma?

Det här med barn.

Ända sen jag var liten har min mamma alltid sagt att jag stressar upp mig själv. Jag inser först nu, i 25-års ålder, att hon kanske har rätt. Jag kan inte längre skylla på att jag är realist och därför alltid ser det negativa i allting. Jag kan inte heller säga att det är för att jag vill bli glatt överraskad om det går vägen.

Just nu är jag stressad över att min viktnedgång står still. Och att jag inte dammsugit hemma på länge. Dessutom så har jag en hög med kläder som inte viker sig själv. Och sen har vi det här med barn.

Jag och Andreas är mer stabila än Kebnekaise i en orkan. Vi har ett jävligt fint liv ihop och jag kan inte önska mig en bättre och mer underbar karl. Han är min bästaste vän och som han sa igår ’Det är det finaste av allt.’ Vi vill väldigt gärna ha barn. Men min kropp vill inte riktigt samma sak. Det är frustrerande och jag klandrar mig själv hela tiden. Stressar upp mig själv och ger upp lite mer för varje dag som går. Hur kul är det att börja varje dag med att pissa på en jävla sticka för att se om man har ägglossning? En sak om det någon gång blev rätt antal streck och jag kunde faktiskt gå ut från toaletten utan en negativ sticka i handen. Jag klarade inte av det och nu har jag en miljard stickor hemma som stirrar på mig varje gång jag öppnar skåpet. Hursomhelst, det är dags att jag slutar tro det värsta och låta läkarna ta tag i mig på allvar. Och det är så jävla läskigt. Att lämna över ens kropp i händerna på någon annan och hoppas på att de ska fixa mig. Säg åt mig hur jag ska göra. Ge mig piller, sprutor och ett besked. Jag är beredd att göra vad som helst för att få omfamna mitt friska barn efter månader av väntan och längtan. Jag kanske har börjat hoppas en gnutta. Med risken att bli väldigt besviken. Med en klump i halsen och blanka ögon så får jag sluta sätta mentala käppar i tankehjulet.

På SVT har det börjat en serie om barnlöshet;
Barn till varje pris

Hemmafru-skills

Jag har jobbat på mina hemmafru-skills: Igår kväll bakade jag vaniljbullar. Det var skojsigt och de blev väldans goda! Jag ska baka en till omgång ikväll tror jag minsann.





Passade även på att fota lite av det nygjorda köket. Den gröna väggen och reklamaffischerna. Ni får försöka att inte se den svarta stolen, den ska bli vit när Fröken L har tid. Voila!

Skallebank. From hell.

Jag har en sinnessjuk huvudvärk. Det är inte huvudvärk som 'det-gör-lite-ont-jag-tar-två-alvedon-värk', utan mer 'jag-vill-hugga-av-mig-huvudet-eller-sova-tills-skiten-släppt-värk'.
Jag sov på högersidan inatt, vaknade upp med en hemsk värk i vänster sida av kroppen. Främst i ansiktet, huvudet och nacken. Det nästan pirrar, men med smärta. Jävligt olustigt och ologiskt. Jag hade nog inte brytt mig så mycket, om det inte vore för att det enbart är på vänster sida och jag vet om att dagen kommer innefatta många samtal med luren mot vänster öra.

God morgon, Motala!

Ligger i sängen på Hotell Nostalgi. Våra kära vän fyllde 30 igår och höll i micen för första gången på 8 år. Vilket kalas! Vilka drinkar! Vilken huvudvärk!

Gymma med stockar och stenar

På promenixen med Fröken S så provade vi lite stuff i utomhusgymet som ligger bara några minuter hemifrån. Det är en jäkligt bra grej och jag ska nyttja det till max innan snön kommer. Himla skoj och dessutom skönt att vara ute.

Middag med doktorerna.

Lång dag på jobbet. Grabbarna kom över med middag ifrån lilla haket på Ringvägen. Mums. Lämnar de åt riffandet och drar ut på promenad.

Singin' in the rain!

Det gör jag inte. Snarare svär och beklagar mig. Men jag får hoppa runt i gummistövlarna i alla fall!

Leopard brillz

Jag är en sucker för ögonaccesoarer och har cirkus tio par glasögon och minst trettio par solbrillor. Idag kör jag på en klassisk variant med leopard-mönster. Jag har aldrig använt de förut, inte känt att de riktigt funkat i facet. Får se vad jag tycker med nya hårfärgen. Kan vara en okej kombo.

I am going nuts!

Wasabi-nötterna ifrån Hötorgshallen får arbetsdagen att gå lite fortare.

Fröken och hennes bollar

Jag har två bowlingklot. Ett strikeklot. Det är det blåa. Som för övrigt precis kommer ifrån bowling-doktorn. Det leopardmönstrade är ett spärrklot. Min fina, fina puma.

Nöjd tjej efter rull med grabbarna ikväll!

Food-mayhem!

Ikväll har vi lagat massor av mat. Det luktar galet gott i hela lägenheten! På spisen står det en gulaschsoppa och en sjömansgryta och puttrar. Omgången med fajitas blev kvällens middag.

Måndagsbowling!

Igår var det match i Husligan. Le gang har tre lag som spelar i två olika divisioner. Varannan måndag. Hualigen, vilket pepp! Chicks with Balls och Team Slayer vann sina matcher, Deathstrikes loosade- men det var en sinnessjukt spännande match!

Sa jag förresten att jag vann alla mina tre serier? High five!
Däremot så sänkte jag mitt snitt med 3 poäng sen förra omgången. Crap.

Bowling är underskattat. Nördigt? Kul? Jaaa! Men det blir lite mindre nördigt när man är tatuerad, har ett ballt lag-namn, är tuff på plan och har en hejarklack på läktarn. Åtminstone vill jag intala mig själv det.

'Den med flest bowlingklot när den dör- vinner.'

Lördagsnöje

En solig lördag i september kan man kolla på amerikansk football på Zinkensdamm. Det är livsnjutning på hög nivå.