Vakten i dörren frågade hur gammal jag var. Varför blir man alltid lika paff varje gång och blir nästan osäker på hur gammal man faktiskt är? Jag svarade 25 och det räckte tydligen då jag inte behövde dra fram legitimationen. Jag klev in efter att ha fått bokstavera namnet inte en, inte två, utan fyra gånger för snubben med gästlistan. På väggen hänger det tröjor. Likadana tröjor som de jag hemma tvättar och hänger upp i torkskåpet. Stämningen var på topp, blev haffad av fina vänner och placerade ett glas i min hand.
Jag vänder huvudet åt höger och känner hur mina knän vill vika sig dubbelt. Inte på grund av de höga klackarna, utan för att jag får syn på den snyggaste karln jag någonsin skådat. Det var precis som i en sån där cheesy high school-film när hela omgivningen rör sig i slow motion då bruttan och snubbens blickar möts. Jag har hela tiden trott att det var effekter i filmen, men nu vet jag att det är så på riktigt. Efter både en och två pussar blev jag presenterad för både tre och fyra människor. Snyggot behövde gå och preparera sig inför giget och vi fyllde på glasen i baren. Och tog oss fram till passande spot framför scen.
Jag har aldrig haft möjlighet att se de lira. Sen vi blev tillsammans har de bara spelat utomlands och jag har inte definierat mig som en sån inbiten groupie, trots förlovningsringen på fingret, att jag nyttjar ett par vingar för att se de spela. Däremot så har jag försökt att lyssna mig igenom deras skivor. Det har gått sisådär, inte min kopp av te, lät gummifarsan vara den som faktiskt lyssnat sig igenom det på riktigt. Omgiven av förväntansfulla och peppade människor gjorde mig extremt förväntansfull och stämningen blev än mer spänd.
Ni vet när du flyger från Sverige och landar i ett land på betydligt varmare breddgrader och kliver av planet- då det känns som att du går in i en vägg av värme? Den känslan infann sig när de gick på och drog igång. En publik som jublade och ett jädra mangel. Från början till slut. Helt jävla fantastiskt. Där på scen stod han och gjorde det han gör så bra. Det han är bäst på faktiskt. Bredvid mig stod vår gemensamma vän, han som förde oss samman. Han som har sagt att karln är grym på strängarna. Jag tittade upp på scen och hjärtat slog ännu hårdare. Han hör hemma på scen, det blev så tydligt när jag såg honom. Han har gjort det länge och rutinerad är bara förnamnet.
Känslan av att se sin snubbe, sitt livs kärlek, bäste vän och själsfrände stråla på scen... Det är förresten här man skulle vilja köra med uttrycket att han ’ägde scenen’, men det känns väldigt tvetydigt att göra det då jag många gånger förespråkat mina bröder att meningen ’du är ägd’ inte har något syfte. Hursomhelst, så toppades den här känslan av en otrolig stolthet. Jag har flera gånger sagt att jag inte kan älska honom mer än vad jag redan gör, men gång på gång så eskalerar känslan och kärleken till min bättre hälft blir både större och starkare. Men framförallt djupare.
Efter rungande applåder ställde jag mig i den längsta toalettkö som någonsin skådats. Tar mig igenom folkhopen tillbaka till vännerna och peppen. Och så ser jag snyggot igen. Han har kommit ut från backstage. Det är någon som vill fotas med honom. Mannen som jag för några timmar sen käkade frukost med i soffan och som vet att jag vill ha hälften kaffe och hälften mjölk i koppen, står nu och signar en skiva. Det är en väldigt konstig känsla, men stoltheten inombords blossar upp igen.
Jag ställer mig vid pelaren en bit bort, jag vill inte tränga mig fram. Han ser mig och den där grejen med att allt runt omkring går i slow motion upprepar sig när han sträcker ut handen mot mig och drar mig till sig. Efter ett gäng pussar snurrar världen på som vanligt igen. Fler människor att bli presenterad för. Många skratt. Jag ser karln prata och gestikulera. Jag stannar upp i tanken och konstaterar gång på gång; min blivande man är tamejtusan helt jävla underbar.
