Hur mår du i hjärtat?

Jag fick ett mail med frågan 'Hur mår du i hjärtat?'. Och jag började ju såklart grina. Det gör jag väldigt mycket just nu. Helst när ingen ser, bara ibland framför maken. På toaletten. När jag vaknar på nätterna. I duschen. Det är mitt favoritställe att ful-böla på, i duschen. Det är något med att jag inte kan göra mycket annat än att tänka i några minuter och då börjar jag automatiskt grina.

Jag känner mig så jävla patetisk. Varje kväll när jag kör in sprutan i buken så känner jag mig än mer lite värdelös.

Det känns som att vårt liv är som en sån där amerikansk jävla drama-dravel-film. Man möter kvinna. Faller hejdlöst för varandra. Hus. Giftermål. Jakten på ett barn. Med allt vad det innebär liksom.

Men det finns inget lyckligt slut inom sikte i den här versionen som utspelar sig i en förort till Stockholm. Maken hoppas och tror. Jag blir bara arg, speciellt när han lovar mig att vi kommer att bli gravida snart. Att det är vår tur. För om han säger det, så tror jag på honom. Jag tror att det kommer att ordna sig. Och den besvikelsen som infinner sig då varje gång det är blod i trosan, den är fan inget jag önskar min värsta fiende.