oh my..

vad lite piller kan göra med en! I lördags började jag käka hormoner för att framkalla ägglossning. Och nu är jag sådär jobbig. Ena sekunden så är livet awesome. Sen så vill jag på riktigt lägga mig ner och dö när jag råkar sparka omkull papperskorgen på jobbet. Och jag vill konstant vara med Andreas, alltså verkligen sitta på honom som ett plåster. Jag vill vara så nära honom som det bara går, tjugofem timmar om dygnet. Åhhh, jag vill kramas! Pronto!