ja, jag lever..

.. Och har det jättebra. Vaknar nu upp till dag 4 i New York. Vi bor i Midtown, 5 min från Empire state building och 10 min från Macy's. Vi har hunnit med Brooklyn och kollat på Nasum. Shoppat, fastän vi inte riktigt kommit ur startgroparna ännu. Förutom när jag gick bananas på Marvel-avdelningen inne på Toys R Us. Promenerat massor. Och druckit starbucks-kaffe.

Nu blir det frukost. Och några timmar på Forever 21.

resfeber på rondo

Då var vi här igen. Jag är nog inte riktigt gjord för att med ro i kroppen ge mig ut och resa. För det sker bara inte, det är fysiskt omöjligt.




Nu är alla räkningarna fixade och dags att packa ner det sista. En dusch vore inte helt fel det heller.

Men vi hann med en semsteröl med Pinglan och Killer-K. Vi traskade ner till vattnet och delade även på en halv påse chips och tre stycken delicato-dammsugare. En perfekt start på semestern! Om exakt 6 timmar kommer taxin. Om tio timmar lyfter planet.


NEW-fucking-YORK!

en perfekt ursäkt

Besökte doktorn idag, sista gången före vi åker. Ingen ägglossning, men hon kunde inte utesluta en eventuell ägglossning under tiden vi är i USA. Jaha.. En bra ursäkt för att mysa lite extra på semestern? Check! Jävla ägg som inte nöjer sig med en enkel dos hormoner liksom.

Efter doktorn strosade vi bort mot Skanstull och insåg att de kommande veckorna är det längsta uppehållet vi kommer att ha sen januari utan att besöka kliniken.

Så nu är det dags för semester, i dubbel bemärkelse.

både och

I helgen har jag gråtit över telefonen som gått bananas. Som vi förhoppningsvis fått bukt med nu i och med en uppdatering. Inte tack vare The Phonehouse där jag köpte den, där var de otrevliga och jag tror inte de kan stava till 'service', utan för att vi gav oss fan på att få ordning på´n. Jag har gråtit av stolthet över brorsan. Och jag har gråtit över hur illa behandlad andra brorsan har blivit. Jag har gråtit av glädje, att bo i det här huset med blivande maken är det bästaste.

Alltså, jag gråter rätt mycket just nu. Men det är på grund av både bra och mindre bra saker. But over-all... Lifé good. Och jag försöker lära mig att njuta av det.

nu i efterhand...

... så känns väl kanske inte beslutet att lägga 1.100 kr på trädgården såhär två dagar för USA-trippen så genomtänkt. Men vad fan. Vi lever bara en gång och hur mysigt kommer det inte vara att komma hem till en frodande tomt?

football och fotboll

Vi var på Zinkensdamm idag och kollade på amerikansk football. Stockholm Mean Machines vs Örebro black.. nånting. Vi gillart! Det är jäkligt härligt att sitta i solen med en kaffe och lite mys, med en match framför sig.

Nu på kvällen så blev det fotboll på TVn. Chelsea vs Bayern Munchen. Vi tittar på matchen. I 102:a spelminuten så frågar 'Vilka är de röda?'. Varpå mitt sällskap ger ifrån sig en gemensam suck, samt dödar mig med blicken. Och jag förstår de. Ibland blir jag helt slagen av min egen dumhet och att jag aldrig lär mig att tänka innan jag talar. Eller att jag hade kunnat kolla lite närmre på TVn. Jag menar, Müller i röd tröja lär ju inte spela i Chelsea.... 

stolt syster

Brorsan har sen han var liten velat jobba inom det militära. När han var tonåring så åkte han på läger uppe i fjällen som Försvarsmakten anordnat osv. Han satt och gjorde egna böcker när han var ännu yngre där han ritade bilder på bandvagnar. Killen har ett mindre bibliotek med historieböcker och om du namedropar ett årtal eller datum så kan han säga vad som hände och i vilket land.

När han mönstrade vid 18-års ålder så fick han inte ta värvning. Det var nåt poäng på fys-testet som saknades om inte jag minns fel. När sedan värnplikten togs bort efter några år och vem som helst kunde söka, så provade han igen. Vi införskaffade viktökningspulver och han gav sig fan på att ro hem det. Killen käkade banan och drack vatten dagen innan för att se vid vilken exakt tidpunkt på ansökningsdagen han skulle äta det för att väga som mest vid invägningen. Och han klarade det. Med bravur.

Han arbetar idag uppe i Boden. Idag gick de högvakten i Stockholm. Och på tisdag ska de medverka på Dopet med stort D.

Brorsan mår bra och trivs i livet. Han får syssla med det han älskar. Jag är så glad för hans skull. Man mår liksom som bäst när man vet att ens bröder mår bra. Klart som fan att jag är stolt, otroligt stolt.

Dessutom var det jättekul att få träffa hela familjen idag, alla kom till Stockholm för att spana på när de traskade in vid Slottet. Har inte träffat alla bröderna sen i julas och det kändes jävligt gött att få krama om de. 

okej.

Hur många gånger ska man bli besviken på en vän och fortfarande tycka att det är okej? Det är så tråkigt. Och jag blir så ledsen. Blivande maken säger att det är hormonerna som gör så att jag bölar på kontoret. Men nej, jag är ledsen på riktigt. Men det är okej, det är alltid okej.

vardagslyx

Det här med röda dagar mitt i veckan kan ju förstöra vilken sinnesstämning som helst; man blir lurad till att tro att det är helg (och tre dagar kvar till New York), istället så känns det som en kombo av söndag och torsdag (och det är 5 dagar kvar till New York).

Idag kom familjen a la Örnsbronx över på lunch. Vi grillade och satt på altanen på baksidan och förtärde både mat och efterrätt. Faktiskt första gången vi sitter där ute, om man inte räknar då Andreas tvingade ett sällskap att sitta där trots både vindar och väldigt få grader. Det var såå mysigt! Smulan diggade soffan och drogs till den förbjudna trappen. Gullefjun! Jag blir varm i kroppen varje gång vi umgås, man liksom laddar batterierna inombords. Underbara vänner!

united states of america

Om en vecka åker vi till USA. Grabbarna drar iväg till Baltimore, jag och Pinglan hänger kvar i New York och ska jobba på att bli bankrutta genom shopping. Några dagar senare möts vi upp i Philadelphia och spenderar en vecka där. Det blir museum, Rocky-trappan-utmaning och ännu mer shopping. Det är Beer-week i samma veva också. Tajming, visst? Sen åker vi allihopa tillbaka till New York och hänger i Central Park i några dagar. Det känns helt overkligt. Men sinnessjukt kul. Det här kommer att bli en resa vi sent kommer att glömma.

inga inbjudningar...

... skickas ut förens efter att vi har kommit hem från USA. Jag var tydligen för tidigt ute kom vi överens om i lördags och om vi skickar ut de i juni istället så behöver jag inte stressa med att pilla ihop de. Och det är ju skönt. Dessutom så är det ju faktiskt 4 månader kvar till bröllopet i juni. Det måste väl räcka? Ja, det får det faktiskt lov att göra.

oh my..

vad lite piller kan göra med en! I lördags började jag käka hormoner för att framkalla ägglossning. Och nu är jag sådär jobbig. Ena sekunden så är livet awesome. Sen så vill jag på riktigt lägga mig ner och dö när jag råkar sparka omkull papperskorgen på jobbet. Och jag vill konstant vara med Andreas, alltså verkligen sitta på honom som ett plåster. Jag vill vara så nära honom som det bara går, tjugofem timmar om dygnet. Åhhh, jag vill kramas! Pronto!

den där ovärderliga hjälpen

I lördags hade vi middag med alla som är involverade i bröllopet. Det var sjukt kul och jag är så jädra glad att det är just de som vill vara med när vi gör det här. Tydligen så är det här den dagen då jag och Andreas ska kunna slapppna av och släppa på kontrollbehovet. Vi kollade på varandra och skrattade när ena halvan av värdparet konstaterade detta. Hur ska vi klara av det?! Vi är helt skadade från jobbet och vi båda måste ha koll på allt. Men vi har lite mindre än 6 månader kvar att förbereda oss och vi litar till etthundratio procent på de underbara människorna som vill hjälpa oss. Jag blir fan tårögd bara jag tänker på det, vi har de bästa vännerna och familj man kan tänka sig.

Enda grejen som vi faktiskt är oense om är bröllops-dansen. Blivande maken, som är takt-känsla per definiton och verkligen kan röra sig till musik, är inte alls up for it. Men när han och bästa männen lekte Svensexa efter middagen, så propsade faktiskt de mest oväntade karlarna på att det kunde vi ju inte strunta i. Så vem vet, det kanske blir bästa männen som kör en liten vals. 

bröllops-jidderisch

Jag pratade med en vän om bröllopet och hon slog huvudet på spiken när hon konstaterade att vi faktiskt har allt det 'stora klart'. Lokalalen har varit bokad sen juli/augusti förra året, vigselförrätare i höstas osv. Vårt enda och största problem är gästlistan. Så jag kan sluta hålla på att oroa mig. Man kan inte bjuda folk för att göra de nöjda, vi måste tänka på vad vi vill och kan. Och faktum är att det inte får vara mer än totalt 100 personer i lokalen. Det kan inte vi göra något åt. Så från och med idag så ska jag sluta ha dåligt samvete och känna skuld gentemot de som vi inte kan bjuda.

gnälla deluxe

Hujeda mig, vilken jävla skitdag. Magen värker som satan. Tänk er en miljard små knivar som hugger frenetiskt. Gånger fyra tusen. Och så är det mycket på jobbet. Och bröllopet snurrar i skallen. Och ja, jag gnäller. Men jag får fan göra det idag.

update

Efter att ha funderat över gästlistan istället för att sova inatt, så har jag kommit fram till att det inte alls är både kul och tråkigt med den där släkten som man aldrig träffar. Det är faktiskt bara tråkigt.

Det här med bröllop..

... Det är ju kul. Det är faktiskt fantastiskt roligt och vi ser fram emot det! Men hujeda mig vad många beslut som ska tas. Vi är fortfarande inte överens om gästlistan och inbjudningarna ska skickas ut på måndag.

'Du får inte stressa just nu.'
Haha, säger jag. Hur fan undviker man det?!

Sen kan man ju ha så sjukt stor släkt (som man typ aldrig träffar) att man enbart har 11 vänner på gästlistan. Det är ju både kul och tråkigt.

crapface, typ.

Sådärja. Världens bästa läkare gjorde ett ultraljud idag. Ungefär samtidigt så började jag blöda. Perfekt tajming... Mina östrogen-nivåer hade visst fuckat upp allt. Därav de väldigt många dagarnas övertid. Hon trodde däremot att vi hinner med en omgång med piller före USA. Kör igång kuren med hormoner på lördag. Och sen ytterligare ett ultraljud precis innan vi flyger över Atlanten. Nu håller vi tummarna för en eventuell ägglossning.

Sen ska vi tydligen 'mysa lite extra' som det så fint står i alla foldrar osv. Haha. Vad hände med sex? Idka samlag? 'Mysa lite extra' är en ytterst politiskt korrekt formulering. Så jävla kliniskt. Lite synd att vi kommer spendera några dagar ifrån varandra då vi egentligen borde 'mysa lite extra'.

Även fast man intalar sig själv att man inte hoppas att det finns en böna där inne, så börjar man hoppas när man inte börjar på blöda på en mindre evighet och läkaren ber en att göra grav-test osv. Besvikelsen är liksom nästan kronisk när man ligger där och livmodern ekar tom på skärmen.

Blivande maken hade också börjat hoppas. Min besvikelse kan jag hantera, men att se i hans ögon hur något inom honom dog en smula... Det är så otroligt jobbigt att se. Jag önskar att jag hade kunnat bespara honom hela den här resan.

Ny tag. Hej och hå.

dagens sanning

"Även om vi har det bra, så är vi inte oslagbara."

Allt kan vara så fantastiskt och underbart. Men det går upp och ner. Det gäller att hela tiden jobba på att få de där dalarna att inte bli så djupa och topparna högre än högst.

vad är det som är fel...?

Ingen fakking blödning ännu. Känns smått makabert att för en gångs skull vilja blöda för att kunna stoppa i sig ännu mer piller. Nu är det hursom för sent att dra igång det hela före USA-trippen. Wääh.

Imorgon blir det undersökning och ultraljud, nu vill vi veta vad som är fel. Enligt alla konstens regler så ska jag ha fått en blödning för länge sen.

Oh well, vi har ju som sagt världens bästa läkare- så jag är övertygad om att hon kommer att få ordning på't. Men ändå... vi vill bara veta vad som är fel eller har gått snett under den här kuren. Oavsett om det är bra eller dåligt. Det här med att leva i en dimma gör en bara bäng i skallen.

jag börjar att få ljusgröna fingrar

'happiness hit her like a train on a track'

Är på väg hem från underbara vännen efter en kvällsfika. Gosade med gud-dottern och andades ut en aning. Ser den gigantiska full-månen. Andas in och inser vad mycket jag har att vara tacksam över.

Livet är fint.

hon skulle vetat

Just i denna sekund så saknar jag Farmor så enormt. Man skulle kunna säga att jag behöver henne. Hon hade haft något bra att säga. Och hon hade sagt exakt rätt saker. Och jag hade lyssnat, tagit det till mig och vetat precis vad jag måste göra.

en liten bit på vägen

Eftersom jag har en extremt oregelbunden ägglossning och efterföljande mens så får jag käka piller för att få igång blödandet. I samband med blödandet så ska jag stoppa i mig en omgång hormoner för att förhoppningsvis framkalla en ägglossning. Därav längtar man för en gång skull efter att börja blöda. Jag käkade klart den tredje kuren med piller i måndags. De andra två rundorna har jag likt en klocka börjat blöda dag 7. Och blött i exakt 10 dagar. Idag är det dag 12 från att jag började med tredje omgången och fortfarande inte en droppe rött. Jag har haft lite små-ont i magen, typ som minimal mens-värk, men inget mer. Varje gång har jag hoppats och trott att blödningen varit på G. Förutom att jag har fått biverkningen av sinnessjukt ömma bröst. Imorse när jag sprang till bussen så ville jag typ dö. Vilket blivande maken inte är så himla förtjust i då han snällt får hålla sig inom avstånd från geléhallonen. Däremot så blev han än mer glad över att de har svullnat upp likt en badsvamp i en swimming-pool.

Frågan är nu varför den här rundan inte fungerar och varför jag helt plötsligt har fått alla biverkningarna som någonsin har dokumenterats. Jag tror att det är för att jag inte har tagit alla piller samma tid varje dag. Det blev ju lite sovmorgnar och glömska på semestern. Får se vad vår braige läkare säger när hon ringer idag. Hursomhelst så hinner vi inte med en kur innan vi åker till USA, så om inte den här omgången fick igång mensen så får vi snällt vänta till 8 juni innan vi kör nästa gång.

När vi kom hem från Mallorca så låg där ett brev från Karolinska. Vår remiss för IVF registrerades den 2 april. Inom 6-10 månader så får vi göra vårt första försök. Vi blev spända men ändå så otroligt avlappnade på samma gång. Nu kan VI inte göra något. Förutom att köra några omgånger med hormonstimulering.
Ja. Att skaffa barn kan bestå av schemaläggning, remisser, piller, läkare och hopp.

problemlösning

I måndags grillade vi. Blivande maken blev inte alls nöjd med resultetet (som för övrigt var jättegott!) och skyllde på grillen. Hur vi löste det? Igår åkte vi och köpte en ny grill. Oljefats-grill. Större. Svartare. Manligare. Så nu är problemet löst.

blekfis

Den bruna färgen jag tog med mig hem från Mallorca är snart borta. Damn it. Det måste vara något i det svenska vattnet som bleker huden? Visst?

De senaste dagarna har bestått av härligt umgänge, fix på hemmafronten, jobb, sol, grillning och funderingar.

Just nu lägger vi krut på det braiga och gläds åt att vi efter många turer äntligen har valt den slutgiltiga färgskalan till bröllopet; smaragdgrönt, chokladbrunt, champagne och kopparröd.