Snygg förpackning

Nya förpackningar i affären för makaroner. Nästan så man vill ha de framme.

Hey ho, let´s go!

Jag har införskaffat mig ett gymkort. Äntligen. Nu ska jag få kroppen att gå ner de där sista 10 kilona som jag vill bli av med. Och gäddhänget måste jag på nått sätt kunna tighta till. Kan man träna bort en dubbelhaka? Kanske lite höga krav och mål. Men en schysst kondis och lite piggare kropp borde jag väl kunna åstadkomma?

Det här med barn.

Ända sen jag var liten har min mamma alltid sagt att jag stressar upp mig själv. Jag inser först nu, i 25-års ålder, att hon kanske har rätt. Jag kan inte längre skylla på att jag är realist och därför alltid ser det negativa i allting. Jag kan inte heller säga att det är för att jag vill bli glatt överraskad om det går vägen.

Just nu är jag stressad över att min viktnedgång står still. Och att jag inte dammsugit hemma på länge. Dessutom så har jag en hög med kläder som inte viker sig själv. Och sen har vi det här med barn.

Jag och Andreas är mer stabila än Kebnekaise i en orkan. Vi har ett jävligt fint liv ihop och jag kan inte önska mig en bättre och mer underbar karl. Han är min bästaste vän och som han sa igår ’Det är det finaste av allt.’ Vi vill väldigt gärna ha barn. Men min kropp vill inte riktigt samma sak. Det är frustrerande och jag klandrar mig själv hela tiden. Stressar upp mig själv och ger upp lite mer för varje dag som går. Hur kul är det att börja varje dag med att pissa på en jävla sticka för att se om man har ägglossning? En sak om det någon gång blev rätt antal streck och jag kunde faktiskt gå ut från toaletten utan en negativ sticka i handen. Jag klarade inte av det och nu har jag en miljard stickor hemma som stirrar på mig varje gång jag öppnar skåpet. Hursomhelst, det är dags att jag slutar tro det värsta och låta läkarna ta tag i mig på allvar. Och det är så jävla läskigt. Att lämna över ens kropp i händerna på någon annan och hoppas på att de ska fixa mig. Säg åt mig hur jag ska göra. Ge mig piller, sprutor och ett besked. Jag är beredd att göra vad som helst för att få omfamna mitt friska barn efter månader av väntan och längtan. Jag kanske har börjat hoppas en gnutta. Med risken att bli väldigt besviken. Med en klump i halsen och blanka ögon så får jag sluta sätta mentala käppar i tankehjulet.

På SVT har det börjat en serie om barnlöshet;
Barn till varje pris

Hemmafru-skills

Jag har jobbat på mina hemmafru-skills: Igår kväll bakade jag vaniljbullar. Det var skojsigt och de blev väldans goda! Jag ska baka en till omgång ikväll tror jag minsann.





Passade även på att fota lite av det nygjorda köket. Den gröna väggen och reklamaffischerna. Ni får försöka att inte se den svarta stolen, den ska bli vit när Fröken L har tid. Voila!

Skallebank. From hell.

Jag har en sinnessjuk huvudvärk. Det är inte huvudvärk som 'det-gör-lite-ont-jag-tar-två-alvedon-värk', utan mer 'jag-vill-hugga-av-mig-huvudet-eller-sova-tills-skiten-släppt-värk'.
Jag sov på högersidan inatt, vaknade upp med en hemsk värk i vänster sida av kroppen. Främst i ansiktet, huvudet och nacken. Det nästan pirrar, men med smärta. Jävligt olustigt och ologiskt. Jag hade nog inte brytt mig så mycket, om det inte vore för att det enbart är på vänster sida och jag vet om att dagen kommer innefatta många samtal med luren mot vänster öra.

God morgon, Motala!

Ligger i sängen på Hotell Nostalgi. Våra kära vän fyllde 30 igår och höll i micen för första gången på 8 år. Vilket kalas! Vilka drinkar! Vilken huvudvärk!

Gymma med stockar och stenar

På promenixen med Fröken S så provade vi lite stuff i utomhusgymet som ligger bara några minuter hemifrån. Det är en jäkligt bra grej och jag ska nyttja det till max innan snön kommer. Himla skoj och dessutom skönt att vara ute.

Middag med doktorerna.

Lång dag på jobbet. Grabbarna kom över med middag ifrån lilla haket på Ringvägen. Mums. Lämnar de åt riffandet och drar ut på promenad.

Singin' in the rain!

Det gör jag inte. Snarare svär och beklagar mig. Men jag får hoppa runt i gummistövlarna i alla fall!

Leopard brillz

Jag är en sucker för ögonaccesoarer och har cirkus tio par glasögon och minst trettio par solbrillor. Idag kör jag på en klassisk variant med leopard-mönster. Jag har aldrig använt de förut, inte känt att de riktigt funkat i facet. Får se vad jag tycker med nya hårfärgen. Kan vara en okej kombo.

I am going nuts!

Wasabi-nötterna ifrån Hötorgshallen får arbetsdagen att gå lite fortare.

Fröken och hennes bollar

Jag har två bowlingklot. Ett strikeklot. Det är det blåa. Som för övrigt precis kommer ifrån bowling-doktorn. Det leopardmönstrade är ett spärrklot. Min fina, fina puma.

Nöjd tjej efter rull med grabbarna ikväll!

Food-mayhem!

Ikväll har vi lagat massor av mat. Det luktar galet gott i hela lägenheten! På spisen står det en gulaschsoppa och en sjömansgryta och puttrar. Omgången med fajitas blev kvällens middag.

Måndagsbowling!

Igår var det match i Husligan. Le gang har tre lag som spelar i två olika divisioner. Varannan måndag. Hualigen, vilket pepp! Chicks with Balls och Team Slayer vann sina matcher, Deathstrikes loosade- men det var en sinnessjukt spännande match!

Sa jag förresten att jag vann alla mina tre serier? High five!
Däremot så sänkte jag mitt snitt med 3 poäng sen förra omgången. Crap.

Bowling är underskattat. Nördigt? Kul? Jaaa! Men det blir lite mindre nördigt när man är tatuerad, har ett ballt lag-namn, är tuff på plan och har en hejarklack på läktarn. Åtminstone vill jag intala mig själv det.

'Den med flest bowlingklot när den dör- vinner.'

Lördagsnöje

En solig lördag i september kan man kolla på amerikansk football på Zinkensdamm. Det är livsnjutning på hög nivå.

Ensam är stark. Eller?

Det måste vara något jävla regn-rekord. Och jag har fortfarande inga kläder att ha på mig. Rensade ut två påsar till i helgen. Under ett av mina jag-behöver-lite-tid-själv-moments. Fy tusan vad sånt är viktigt. Att få hänga lite med sig själv. Jag är galet översocial i vanliga fall, men på sistone har jag verkligen insett att jag behöver få vara lite själv. Eller bara med Andreas. Jag vill gå runt i min gamla tischa och trosor med täcket runt mig. Helst med några tända ljus och en kopp kaffe i handen. Antingen så har något slagit slint i skallen på mig eller så är det årstiden som satt griller i huvvet.

Red alert!

Ny hårfärg. I like it. Rödtott är bra skit.

Det ordnar sig, allting kommer att ordna sig.

Jag vaknar och kan inte somna om. Jag vänder mig och ser Andreas ligga och snusa in sig i kunden. Han drar mig intill sig och jag känner hans andetag några centimeter ifrån mitt ansikte. Jag blundar och känner att jag fryser. Det har börjat bli kallt om nätterna nu, jag gör en mental notis om att byta täcken. Jag känner hur kudden är fuktig. Just ja, jag gick och la mig med blött hår efter gårdagens hårfärgning. Undrar hur den nya hårfärgen ser ut när håret är torrt. Jag funderar på om jag kanske ångrar mig redan. Äh, det kommer ju matcha med mina nya färgglada garderob jag ska börja införskaffa. Undrar vad mamma kommer säga om nya håret. Jag saknar mamma.

Tittar på klockan som visar 02:43. Jag måste verkligen sova. Jag funderar på att börja räkna får. Ler och inser att det är en arbetsskada det där med fåren. Mina tankar hamnar på kontoret. Svarade jag på det där mailet? Får inte glömma att korr-läsa nyhetsbrevet. Jag hör hur det börjar regna utanför sovrumsfönstret. Jag tittar på Andreas igen. Jag vill pussa honom på ögonen. Jag vet hur mycket han gillar det. Varje kväll på sjukhuset fick han en puss på varje ögonlock innan jag gick hem. Jag känner en enorm tacksamhet över att han ligger bredvid mig och andas. Min livskamrat och bäste vän. Jag känner ett virrvarr av oigenomtränglig och ren lycka tillsammans med en oerhörd sorg och oro. Blundar. Kryper tätt intill Andreas. Korvar ihop våra ben. Somnar.

Jag vaknar upp några timmar senare av alarmet. Jävlar vad jag hatar den irriterande signalen. Andreas stänger av det och lägger sig tillrätta igen. Idag snoozar vi. Med hans arm runt mig slumrar jag några minuter till. Går upp ur sängen och drar upp rullgardinen. Det är blött utomhus. Undrar hur länge det regnade inatt. Konstaterar efter några sekunder att det är fredag. Vänder mig om och ser Andreas. Jag attackerar honom med pussar i sängen och känner att den där klumpen inombords nu är mindre än under den vakna stunden några timmar tidigare. Det ordnar sig, allting kommer att ordna sig.

Pennkjol is the shit!

Min nya kjol som jag fullkomligt ÄLSKAR.