Vi var på ett fantastiskt bröllop i helgen. Min underbara vän J fick äntligen sin man. Hon var underbart vacker och han var stiligare än stiligast! Vigseln i kyrkan fick både mig och min karl att fälla en tår. Låten som de gick in till är en av mina favoriter och faktiskt en av de låtarna som jag pratat om att jag vill ha med i ceremonin om jag någon gång gifter mig.
Det var så otroligt fint och stämningsfullt. Det finns inget mer härligt än att se hur någon man tycker så mycket om, är så kolossalt lycklig och äntligen får uppleva den dagen som det längtats så galet mycket efter.
Jag och min kära karl är förlovade, vilket brukar innebära ett byte av löften så småningom. Vi förlovade oss i december förra året och ett bröllop inom den traditionsenliga tidsfristen på ett år är inte att tänka på. Men i lördags så blev vi båda allt lite sugna på att kanske göra slag i saken. Men det är så tidskrävande. Kräver ett enormt engagemang och planerande. Vi kanske ska börja med att försöka hitta en plats där vi känner att vi vill utbyta löftena, då vi båda är överens om att det inte ska ske i en kyrka.
Något som vi har pratat om rätt mycket är våra best men och tärnor. Det betyder mycket för mig, det är mina tjejer som har de mest rotade platserna i mitt hjärta som jag vill ha nära mig den dagen. Det var självklara val för oss båda, men ändå aningen svåra val. Vi har bestämt oss för att ha lika många best men som tärnor, men hur många- det återstår att se..
