Den där anledningen till varför det inte blev ett till ivf-försök innan sommaren... ja, den anledningen ligger just nu och buffar i min mage.
Vi är gravida och väntar en liten tjej. Hon är beräknad till januari och vi har alltså passerat halva tiden.
Det avbrutna ivf-försöket resulterade som sagt i ett ägg. Men det var allt som krävdes för att vi skulle lyckas på egen hand. "Spontan graviditet" står det i journalen.
Jag har valt att inte skriva något de senaste månaderna. Den kroniska oron som tog udden av lyckan de första månaderna gjorde att jag nästan inte ville prata om det. Jag var rädd för att jinxa graviditeten. Ja, det kanske låter konstigt, det kan jag erkänna. Men det har fram till för inte alls många dagar sen varit en väldigt logisk tankegång. Det i kombination med att ha kräkts och mått illa varje dag från v.7, samt att vi självklart varit och till viss del fortfarande är rädda att något ska gå fel- har gjort att den första halvan av den här graviditeten inte varit något som jag velat och kunnat dela med mig av.
Nu ska jag njuta av min tredje kräkfria morgon med en kopp kaffe ute på landet. I hopp om att slippa ta Lergigan och att lilla pärlan ska visa att hon kan göra kullerbyttor även idag.
