När vi kom fram till Akademiska i Uppsala i måndags så var
jag livrädd. Vi fick träffa läkaren och la upp en plan för ivf:en. Hon frågade
när jag skulle ha min nästa mens. Jag förklarade då att jag inte har fått en
egen blödning på över 2 år. Varje gång läkaren på kliniken behövt ’starta’
igång mig så har jag behövt Provera. Jag berättade också att jag aldrig börjar
blöda samma dag, ibland har det startat på dag 7- ibland på dag 13. ’Är du
säker på det? Det är väldigt ovanligt att det är så!’ Hur ska jag veta att det
inte är normalt? Läkaren på kliniken har aldrig kommenterat det och varför
frågar läkaren mig, hon har hela utredningen och journalen framför sig med
specifika datum etc för varje påbörjad behandling?
Det blev en plan. Vi, jag sväljer piller och Andreas påminner mig varje dag så att jag inte glömmer, börjar under påskhelgen. Sen blir det sprutor igen. Förhöjd dos från start och dubbla injektioner med både hormoner och äggen-får-inte-mogna-för-tidigt-substansen från dag 5. Om allt går som det ska, så blir det äggplock i månadsskiftet april-maj. Om det blir några dugliga ägg så får de säga hej på makens krigare och förhoppningsvis är det några som gillar varandra lite extra, med andra ord att äggen befruktas och celldelningen börjar. Då ska det skjutsas in i livmodern och med lite tur stannar de där. Ja, som ni märker så är det inte bara att göra som det stod på den där skylten i Polen; ”In, out. Repeat- if neccesary”. Det är så mycket som ska klaffa. Jag är rädd att det ska gå fel nånstans på vägen. Att äggen, som så många gånger förr, inte gör som vi vill.
Det blev en plan. Vi, jag sväljer piller och Andreas påminner mig varje dag så att jag inte glömmer, börjar under påskhelgen. Sen blir det sprutor igen. Förhöjd dos från start och dubbla injektioner med både hormoner och äggen-får-inte-mogna-för-tidigt-substansen från dag 5. Om allt går som det ska, så blir det äggplock i månadsskiftet april-maj. Om det blir några dugliga ägg så får de säga hej på makens krigare och förhoppningsvis är det några som gillar varandra lite extra, med andra ord att äggen befruktas och celldelningen börjar. Då ska det skjutsas in i livmodern och med lite tur stannar de där. Ja, som ni märker så är det inte bara att göra som det stod på den där skylten i Polen; ”In, out. Repeat- if neccesary”. Det är så mycket som ska klaffa. Jag är rädd att det ska gå fel nånstans på vägen. Att äggen, som så många gånger förr, inte gör som vi vill.
