Jag har nu insett att jag inte kan gå runt och fundera på
det här med IVFen längre. Jag kan inte låta det här bakslaget påverka mig i sån
stor mån att jag inte kan njuta av det faktum att jag snart gifter mig med min
bäste vän. Vi får försöka komponera det där brevet/överklagan och få det
ivägskickat. Sen är det bara att vänta. Igen. Men under tiden så tänker jag se
till att försöka njuta av vad som antagligen kommer att bli den bästa dagen i
våra liv.
